Resumé: För att uppmärksamma att den kompletta sviten av Det mörka tornet släppts på svenska har jag beslutat att läsa om rubbet och skriva om upplevelsen. Projektet dokumenteras med taggen "Läsprojekt" som man kan klicka på om man vill snabbt hitta alla delar. Min grafiska tidslinje visar nu att jag läst fyra av åtta böcker och bokmässigt kommit halvvägs, men sidmässigt är det en bit kvar...


1982, 1987, 1991 och 1997. Det var de ursprungliga släppåren för de fyra första delarna av The Dark Tower på engelska. Som synes var det längst tid hittills mellan del tre och del fyra. Trycket på King var högt, och det var en stor grej när Wizard and Glass släpptes i slutet av 1997. Mitt minne sviker mig, men när jag gör lite research verkar det som om Grants inbundna upplaga och Plumes storpocket släpptes samtidigt. När de gällde de tidigare böckerna var det minst ett halvår mellan släppen vilket gjorde att de flesta fick vänta lite extra på böckerna.

Ett utdrag släpptes på nätet med de två första kapitlen och av någon anledning omvandlade jag denna textmassa till ett hemmagjort häfte. Uppenbarligen hade jag tid till över och kunde läsa de 22 sidorna i ett tjusigt A5-häfte. Så här såg det ut - ett uppslag och framsidan.


När jag letade i mina gömmor efter häftet hittade jag ett par tidningar från bokhandelskejdan Waldenbooks som någon av mina amerikanska kompisar skickade till mig. Här kan man se hur efterlängtad boken var då Waldenbooks skanderade "The Wait is Over…" på framsidan till sin novemberutgåva och utlovade en intervju med King i två delar. Jag läste igenom intervjun nu lite snabbt och fann den ganska trist och standardmässig, men det fanns en fråga om The Dark Tower som jag tyckte var värd att lyfta fram.


Även för mig var det en stor grej när Wizard and Glass kom. Det var den första delen i sviten som jag kunde se fram emot på samma sätt som alla andra som läste serien. Del 1 och 2 läste jag på svenska, del 3 hamnade lite skymundan eftersom den inte översattes, men till denna del hade jag börjat läsa King på engelska (och dessutom läst om de tre första på nytt) och var precis lika peppad som alla andra. Jag och Lilja var hyfsat nyblivna kompisar och vi beställde Plumes utgåva tillsammans via den bokhandel Lilja jobbade i vid tillfället.

Vad jag tyckte för 20 år sedan minns jag inte, men jag antar att jag var exalterad över att få ytterligare en dos av The Dark Tower och dessutom ta del av det rejäla flashbackavsnittet. Numera tycker jag att bok nummer fyra är en rejäl bromskloss då den inte tar vår ka-tet speciellt långt på sin resa mot Tornet. Det är en tjock bok men det som rör historiens nutid är en ganska liten del av boken. På det viset har jag inte sett fram emot att läsa om boken nu och stundtals under min utdragna läsning gör Rolands ungdomsberättelse mig lite uttråkad. Emellanåt funderar jag på vad den ger till helheten förutom att introducera någon enstaka karaktär som får betydelse senare och någon annan värdefull information, men mot slutet kommer ju faktiskt den huvudsakliga motivationen till att Roland börjar söka efter Tornet fram och det är ju rätt så viktigt måste jag ändå säga. Och sammantaget är ju boken mycket bra.

Senast jag läste boken var för tio år sedan och när jag läser min gamla recension blir jag lite förvånad över att jag är så pass positiv som jag är. Med andra ord måste den här bromskloss-känslan vara ny på något vis. Kanske grundar det sig i min egen iver om att komma fram till slutmålet snabbare under denna omläsning. Jag har ju en bit kvar och tanken om att hinna klart med läsprojektet innan filmen kommer är nog tyvärr omöjlig att uppfylla. Men jag kämpar vidare, och nästa blogginlägg - om Vinden genom nyckelhålet - kommer garanterat inom kort!