Resumé: För att uppmärksamma att den kompletta sviten av Det mörka tornet släppts på svenska har jag beslutat att läsa om rubbet och skriva om upplevelsen. Som synes av grafiken ovan har jag klarat av första boken och kommit in en bit i den andra.


Ovanstående bild visar alla mina exemplar av den första boken i Det mörka tornet - Revolvermannen. Längst underst i mitten ligger min första, den ursprungliga svenska översättningen. Snett upp till höger från den, min första på engelska - Plumes trade paperback. Längst till vänster, Grants tredje inbundna upplaga och så har vi den ombearbetade boken i sin svenska och engelska upplaga och överst då den senaste svenska upplagan som är den som jag de facto läst denna gång.

Jag vet inte hur många gånger exakt som jag läst denna bok. Minst lika många gånger som jag har böcker och det är en bok som växt sig starkare som läsupplevelse för varje gång. Det är en annorlunda Kingbok och inte helt lätt att ta in vid den första läsningen. För lite mer än elva år sedan recenserade jag den nya svenska översättningen och min åsikt då kvarstår än i dag. Boken är starten på något större och ett nödvändigt "hinder" på vägen. Nu är jag mycket medveten om att andra uppskattar boken mer än vad jag gör. Med det sagt: Ni som läst boken för första gången och upplevt den som konstig och seg - var inte oroliga, det blir bara bättre! Och ni som läst den och uppskattat den direkt - grattis!

Den här läsningen ansträngde jag mig lite för att hitta det som är nytt i utgåvan, jämfört med Kings original från 1982. I förordet berättar King om hur han gick tillbaka och jämnade till historien en smula för att få den att passa in mer i helheten och påstår att närmare 30 sidor lades till. Om det är manussidor eller boksidor vet jag inte, men nog märker jag vissa utökningar här och där som framstår som föraningar om vad som ska komma senare i sviten. Jag noterade även att sviten redan så här i början förlitar sig på återblickar. Detta är något som dras till sin spets i några senare böcker, framför allt Magiker och glas men kanske speciellt i Vinden genom nyckelhålet. King gillar att berätta historier inom historier.

Till just denna utgåva, alltså Bonniers storpocket, har inget nytt tillkommit och dessvärre har inget försvunnit heller. Jag hittar bara i förorden ett par beklämmande stavfel och en hänvisning till bok två i sviten med det namn den inte längre bär. Dessutom finns det en sida som presenterar de illustrationer som inte längre finns med i boken. Lite tråkiga slarvfel som lätt kunde ha åtgärdats.

Även om jag har långt kvar tills jag når tornet så är jag ändå glad över att vara igång. Den första boken tog lite längre tid än nödvändigt att läsa, beroende på vissa personliga orsaker, men jag är redan en bit in i De tre följeslagarna så det ska inte dröja allt för länge innan jag skriver något igen...

Tills dess bjuder jag på nedanstående bild från mitt arkiv av urklipp och dokument: Så här marknadsfördes den ursprungliga utgåvan av "Revolvermannen (Det svarta tornet 1)" i den årliga katalogen "Svensk bokhandel" 1989.


Läs även Följeslagarnas Genomgång av boken från 2002.