RECENSION

Sleeping Beauties

Format: Bok  •  Scribner (2017), skriven tillsammans med Owen King

Två Kings i en bok är vad vi får i boken Sleeping Beauties. Stephen och Owen King har skrivit boken tillsammans och efter att ha läst romanen är det nästan så det blivit en tredje röst som kommer fram i boken. Mycket tror jag det beror på att de skriver i väldigt olika stilar. Det är omöjligt att veta vem som skrivit vad. Man skulle kunna gissa att Stephen kanske skrivit de hemska partierna i boken men det behöver inte alls vara så. De har själva berättat att de skickat manuset mellan sig så många gånger att de nästa själva inte längre vet vem som skrev vad. Blir det bra då? Ja, jag gillar denna den tredje rösten. Det är inte lika bra som när Stephen skriver själv men det är bra.
   Boken berättar om vad som händer när alla kvinnor plötsligt och oförklarligt inte vankar upp när de somnat. Istället bildas som en kokong omkring dem och försöker man rycka bort den blir de som galna och drar sig inte för att ha ihjäl den som lossat kokongen. Vi får följa vad som händer i en liten stad i USA som verkar vara centrum för dessa händelser som dock sker över hela världen. Men det är här Eve dyker upp och det står ganska snart klart att hon har något med saken att göra. Hon är nämligen den enda kvinnan i hela världen som vaknar om hon somnar.
   Vi får även följa polischefen Lila och hennes man Clint som är psykolog på det lokala kvinnofängelset. Vi får följa hur de kämpar för att hålla kvinnorna vakna och när de väl somnar hålla dem säkra. Men händelserna delar staden. En del tycker att man borde bränna kvinnorna som ligger i kokonger innan de vaknar upp och dödar alla i staden medan andra är övertygade om att de kommer vakna självmant och vara sina gamla vanliga jag.
   Jag gillar boken. Inte lika mycket som en Stephen King-bok men jag gillar den. Historien är bra och karaktärerna är bra men kanske är den lite för lång och kanske får vi följa lite för många karaktärer. Slutet lämnas rätt öppet och vi som läsare får själva avgöra om man fattade rätt beslut eller inte och det tycker jag om. Man får tänka lite när man läst färdigt.
   Betyget blir 3 Följeslagare av 5 möjliga.
Det är inte ofta jag har problem att ta mig igenom en bok med namnet Stephen King på omslaget, men Sleeping Beauties är en sådan. Jag hade enorma problem att komma in i boken och stannade halvägs, för att sedan börja om från början några månader senare. Det tog mig närmare ett halvår att bli klar med boken, och det är ju inget vidare betyg. Speciellt inte när jag uttrycker det som att jag "blir klar" med den.
   King och son berättar i sitt gemensamma efterord att boken var ännu längre än sina ca 700 sidor i original, och det hade jag inte klarat av. Jag har snappat upp någonstans att de föreställde sig historien som en tv-serie, och det märks. Det är ett myller av karaktärer och ganska utdragna berättelsebågar som förmodligen hade fungerat helt okej i sådant format, men som roman blir det alldeles för segt och jag kan omöjligt hålla isär alla karaktärer.
   Sen på typiskt tv-seriemanér tappas fokus emellanåt. Under den första halvan av boken när grundplotten byggs upp vilseleds vi av en intern otrohetsmisstanke mellan Lila och Clint som är väldigt utdragen och egentligen inte har någonting med någonting att göra. Åter igen: i en tv-serie hade det passat bättre.
   Ett annat problem med historien är att den inte är speciellt originell. För att fortsätta på tv-seriespåret får jag klara "The Leftovers"-vibbar, men framför allt liknar stora delar av historien sådant som King skrivit tidigare. Som det här:
   En mystisk, övernaturlig person dyker upp från ingenstans i en småstad, begår ett brutalt mord, låter sig frivilligt bli fängslad, verkar vara den enda som vet vad som pågår, pratar i gåtor och får människor att somna.
   Det är, med en viss skarvning på slutet en beskrivning av Eve i Sleeping Beauties med det är också en exakt beskrivning av Linoge från mini-serien Storm of the Century från 1999.
   Och precis som i den faller samhället ihop i olika läger som är goda och onda (vilket vi också känner igen från Under the Dome och i större grad The Stand).
   För mig blir det inget nytt och inte speciellt intressant så när det kommer till kritan är jag väldigt besviken på boken. Jag kan inte säga att den är usel för den är trots allt en välskriven bok, som i framtiden kanske kommer att glida ned lättare om jag läser om den på svenska, men nu blir det bara en svag tvåa i betyg.
Publicerad 2018-04-26

LÄS EN SLUMPAD RECENSION UR ARKIVET

The Dark Tower: The Battle of Jericho Hill #2

Tidning, publicerad på foljeslagarna.com 2010-01-04

I det andra numret så tar vi inledningsvis ett rejält steg framåt i tiden, närmare bestämt nio år. Med bara ett uppslag till hjälp gestaltas hur Roland åldrar och samtidigt får lära sig mycket om vad som egentligen pågår, men kanske framför allt att det är The Crimson King som ligger bakom den pågående attacken mot Det Mörka Tornet. Åren har svetsat samman de kvarstående revolv... [Läs hela recensionen]