RECENSION

Stephen King’s The Dark Tower: A Concordance Volume 1

Format: Bok  •  Av Robin Furth, Scribner (2003)

En konkordans, jo, ordet finns på svenska också, är ett ”alfabetiskt register till en skrift” enligt mitt uppslagsverk. Det hade jag inte riktigt fattat innan jag slog upp boken och började bläddra i den. Men så var det. Från A till Z listas personer, platser, företeelser och så vidare i en rad olika kategorier. Det är med andra ord ingen bok man sträckläser från pärm till pärm (det skulle nog bli en ganska tråkig upplevelse) utan en bok man tar fram för att snabbt kolla upp något i när man fastat kring en person, plats eller uttryck i någon av de fyra första böckerna i The Dark Tower-sagan (de tre sista tas upp i volym två nästa år).
   Det är många som intresserat sig för The Dark Tower-sagan och det är många som i form av till exempel egna hemsidor ägnat mycket tid till att göra liknande listningar, men den här är helt officiell. Den skrevs nämligen först till Stephen King själv. King berättar i ett spännande förord om vilka problem han själv haft när han stått inför uppdraget att skriva en ny The Dark Tower-roman. Han har plockat fram de gamla böckerna, plöjt igenom dem och strukit över viktiga delar med gul överstrykningspenna och kompletterat med post it-lappar där det behövts. Till slut blev det ohållbart och han behövde någon duktig människa som kunde ta hand om detta arbete, någon som var tillräckligt noggrann för att kunna sammanställa en konkordans.
   Han konsulterade sin gamla vän Burton Hatlen, lärare vid University of Maine som föreslog Robin Furth, en av hans studenter som dessutom har de i sammanhanget lämpliga initialerna R.F… Robin Furth var nog ett klokt val, för hon har absolut gjort ett jättejobb. Hon beskriver själv i sin förklaring till boken hur hon i princip levt i Rolands värld i över två år och även om man är lite avundsjuk så skulle jag inte för allt i världen vilja byta liv med henne! Tänk att plöja igenom böcker och enbart koncentrera sig på namn, platser, detaljer… nä fy!
   Har man inget som helst intresse för The Dark Tower ska man inte ens bemöda sig med att bläddra i boken. Tycker man att The Dark Tower är en trevlig och godkänd läsning ska man kanske i alla fall hålla lite i den, men den här boken är enbart till för ”Dark Tower junkies”. Det är bara sådana som kan uppskatta all den information som finns bland sidorna. Själv tycker jag att det kan vara lite rörigt och krångligt på sina ställen, men jag anser också att ”A Concordance” är ett oumbärligt verktyg för mig när jag läser The Dark Tower. En hel del bland ”Dark Tower junkies” omdiskuterade frågetecknen rätas ut (till exempel, är Alan, Allen och Alain en och samma person? Svar: ja) och det blir lättare att bearbeta all information om en viss karaktär man fått i böckerna när det finns samlat på ett ställe.
   Det bästa med boken är nog ändå att man får ett större grepp om hela The Dark Tower-världen och man får en bättre översikt om hur enormt det som King skapat under 30 år verkligen är. I slutet av boken kommer fyra appendix där saker som uttryck och seder med mera i Mid-World gås igenom. Bara en sådan sak. Och absolut sist kommer den del av boken som verkligen får Mid-World att komma till liv: kartorna! Helt plötsligt kan man se hur Roland färdats på egen hand när han jagade Mannen i Svart, och se hur han samlar upp sina följeslagare och tillslut färdas längs ”the path of the beam” för att efter mycket krångel landa i Kansas. Mycket fräckt!
   Kings The Dark Tower-värld är visserligen ganska blek i jämförelse med Tolkiens världar där språk, kulturer och framför allt historia utvecklats i det oändliga, men som sagt – man får en överblick som ändå imponerar.
   Boken tar som sagt upp de fyra första romanerna samt novellen ”The Little Sisters of Eluria”. Däremot tas inte alla andra böcker med The Dark Tower-kopplingar upp (i alla fall inte i någon större utsträckning), vilket jag måste säga är en liten miss. Personligen känner jag att The Dark Tower-kopplingarna i Black House och speciellt Insomnia är lite rostiga just nu och skulle behöva få minnet uppfräschat inför del fem senare i år. Där ser jag en brist i A Concordance.
   Jag måste dock reservera mig lite med betyget, trots att jag redan sagt att boken är oumbärlig. Jag hade gärna sett något mer läsbart i boken. Kings förord, Furths förklaring och inledning i all ära, men resten av boken är ett rent uppslagsverk och inbjuder inte till någon längre läsning. Men en stark 3:a är boken absolut värd!
Stephen King’s The Dark Tower: A Concordance – volume 1 måste vara en av historiens längsta boktitlar. Jag kommer fortsättningsvis att kalla den för A Concordance istället. Annars finns det risk att utskicket blir för stort. Låt dock inte titelns längd skrämma dig, det är en mycket bra bok…om du är ett stort The Dark Tower-fan förstås.
   Från början var A Concordance endast avsedd för King själv. Han skulle använda den som ett referensverk under skrivandet av Wolves of the Calla (del 5), Song of Susannah (del 6) samt The Dark Tower (del 7) för att undvika att det slank in fel i böckerna. Då serien är så komplex är det inte det lättaste att hålla reda på alla karaktärer, ställen, saker och så vidare. King kände dock att den skulle kunna vara till nytta för läsaren också och uppmuntrade Robin Furth att publicera den, vilket hon gick med på.
   Boken innehåller ställen, saker och personer som dyker upp i serien. Robin listar även språk, högtider samt en del kartor (3 stycken) i boken. Då detta material från början var avsett för King själv är det otroligt detaljerat och innehåller information om i stort sätt allt som återfinns i böckerna… förutom information om hur allt slutar…
   Som titeln indikerar är detta den första volymen (det ska bli totalt 2) och vi får förmodligen mer info om hur allt slutar i nästa volym. Den kommer av förklarliga skäl dock inte ut förrän del 7 i seren (The Dark Tower) kommer i november 2004.
   Detta är alltså ett uppslagsverk och inte en bok man läser från omslag till omslag (även om man naturligtvis även kan göra det). Jag inbillar mig att detta framförallt är en bok för de största The Dark Tower-fansen.
   En sak som jag gillar med A Concordance är att den innehåller info från både den nya och gamla versionen av The Gunslinger. Robin listar innehållet från båda böckerna med en kommentar som förklarar skillnaderna mellan versionerna och vad som varit med i vilken. Snyggt!
Finns det då inget negativt med A Concordance? Jo, det finns det faktiskt även om det inte är så farligt. Det värsta tycker jag är att en del sidor i boken blir lite jobbiga att läsa. Det känns som om man plockat in alldeles för mycket information på sidan och inte tillåtit sig att ha en blank rad här och där. Kanske är det för att få ner antalet sidor i boken eller så kanske det helt enkelt är såhär i den här typen av böcker. Jag hade även hoppats på lite mer kartor. Nu är det tre stycken och det känns lite tunt med tanke på alla platser Roland och hans gäng varit på…
   En annan sak som är lite negativt för oss här i Sverige (som visserligen inte Robin kan rå för) är att läser man denna innan man läst de fyra första delarna (vilken en del kanske gör eftersom endast del ett och två finns översatta) sabbas handlingen ganska mycket. Det gäller alltså att läsa alla fyra delarna innan man läser A Concordance.
   Det sista negativa som jag ska ta upp är kanske lite tidigt att ta upp redan nu men jag gör det ändå… Hur blir det när volym två kommer? Ska man behöva läsa i båda volymerna om man vill veta något om en person som först dyker upp i t.ex. bok 2 och sedan i bok 6? Det kan ju hända saker i bok 6 som vi inte vet om i nuläget… Därför kan jag känna att det vore bättre att ge ut en bok med både volym ett och volym 2 i istället för volym 2. Men som sagt, det är kanske lite tidigt att klaga på detta redan nu. Jag återkommer i november nästa år när volym 2 kommer.
   Vad blir det då för betyg på A Concordance? Jo, jag ger den 4 Följeslagare av 5 möjliga. Detta är dock på grund av innehållet mer än hur den ser ut och är utformad.
Först publicerad i Följeslagarna #172 - 2003-11-25
Texten kan ha redigerats en aning till denna sida.

LÄS EN SLUMPAD RECENSION UR ARKIVET

The Boogeyman

Biofilm, publicerad på foljeslagarna.com 2023-06-05

I mars 1973 publicerades "The Boogeyman" i tidningen Cavalier. Fem år senare ingick den i samlingen Night Shift som sju år senare gavs ut på svenska som Dödsbädden och novellen hade då fått den kittlande titeln "Monstret i garderoben". Däremellan filmades novellen 1982 som en halvtimmeslång kortfilm till "Stephen King's Night Shift Collection". Med tanke på att no... [Läs hela recensionen]