För tio år sedan kom boken
Cell som jag under ett och samma år läste tre gånger. Inte för att den blev en favorit utan för att det bara blev så. Läser man mina recensioner av
den amerikanska utgåvan och ljudboken samt
den svenska översättningen Signal så märker man ganska omgående att jag var tveksam till boken. Historien höll inte riktigt måttet och jag tyckte att King återvann sig själv och andra.
I
Signal-recensionen skrev jag:
"Jag tror dessutom – och det här har jag aldrig skrivit tidigare – att Signal är en sådan historia som kommer att göra sig bättre som film än som bok. Det under förutsättning att Eli Roth lyckas få till den, vilket det – baserat på hans engagemang – verkar finnas grund för."
Ja, Eli Roth var tidigt engagerad i en filmatisering av boken med rejäla planer, men filmbolaget ville annat och allting rann snabbt ut i sanden.
Cell som film var något som dök upp då och då och för några år sedan kom information om att John Cusack och Samuel L. Jackson skulle göra roller i filmen, vilket förstås är snudd på parodiskt i och med att de redan spelat mot varandra i en King-film tidigare (
1408). Och filmen gjordes men hamnade i frysboxen en längre tid då det var problem att hitta en distributör. Det är ju tyvärr inte ett gott tecken på något vis, men nu har filmen till slut kommit ut.
Jag var beredd på att filmen skulle vara riktigt usel. Dels på grund av att jag inte riktigt är kompis med grundhistorien och dels för det här distributionskrånglet var en rejäl varningsklocka. Sen fanns det en annan aspekt också och det är att upplägget blivit lite gammalt på de tio år som gått. Lite kategoriskt sagt är
Cell en zombiefilm (även om "zombierna" i filmen inte är zombier) och mellan 2006 och 2016 har den genren fått nytt blod och skildrats ordentligt framför allt på tv där "The Walking Dead" tagit zombier in i folks vardagsrum. Det finns givetvis fler exempel och av den anledningen känns en "zombiefilm" där en grupp odrabbade människor går genom apokalyptiska miljöer med dragna vapen en smula mögligt.
Men: Filmen är inte så usel som jag hade trott. Emellanåt är den bra eller åtminstone godkänd.
I korta drag handlar filmen om en "smitta" som drabbar nästan hela mänskligheten på samma gång. Någon eller någonting sänder ut en signal via mobilnätet som omedelbart gör de som hör den galna och mordiska. I de sanslöst fula förtexterna ser vi övertydligt hur mycket folk pratar i telefon nu för tiden då vi träffar huvudpersonen Clay Riddell (Cusack) på en flygplats. Lyckligtvis pratar han inte i sin telefon när signalen slår till och han får fullt upp med att klara livhanken. Han träffar Tom McCourt (Jackson) och de båda slår följe. I Clays hus träffar de Alice Maxwell (Isabelle Fuhrman) och de tre ger sig ut i kaoset tillsammans. Via egna spekulationer och andras spekulationer försöker de förstå vad som pågår, och det hela ebbar ut i ett personligt uppdrag för Clay där han ska lokalisera sin lilla son.
Det var några saker i boken som jag verkligen gillade och jag gillar exakt samma saker här: Det ena är att vi väldigt snabbt kommer in i skarpt läge och den 0 till 100-fart som smittan får är effektiv även på film. Situationen på flygplatsen är galen och blodigt våldsam och absolut pulshöjande. En annan sak är att karaktärerna inte är heliga på något vis (något som både "The Walking Dead" och "Game of Thrones" dragit till sin absoluta spets), vilket visserligen var aningens mer påtagligt i boken.
Filmen följer boken i grova drag tämligen väl. King har själv varit med och skrivit manuset och det kanske är just därför som bok och film är lika. Dock har han ändrat slutet på historien, vilket inte direkt förvånar. Samma sak hände när King förvandlade
Cujo till ett filmmanus.
Kanske var mina lågt ställda förväntningar enbart till filmens fördel för den var inte så hemsk som jag hade föreställt mig. Det är dock inte någon speciellt bra film. En del av statisterna som spelar "mobilgalningar" borde kanske fått lämna inspelningsplatsen utan lön, men i sin helhet fungerar filmen ändå hyfsat på något vis. Betyget får bli två stadiga Följeslagare av fem möjliga. Jag undrar dock hur en Eli Roth-producerad film hade sett ut... Men det får vi aldrig veta.
Efter att ha varit klar i nästan två år och bara väntat på en distributör är nu äntligen filmatiseringen av Stephen Kings bok
Cell/Signal här och hur mycket det än smärtar mig måste jag erkänna att jag nästan önskar att man inte hade hittat en distributör. Man gör en mängd olika misstag som tillsammans gör att filmen blir riktigt dålig. Ganska snart märker man att de varit inne och ändrat lite på nästan allt. Grundstoryn finns där men man har gjort ändringar som känns helt onödiga, vilket gör mig väldigt irriterad.
En sak man märker ganska snart är att man här gjort våra huvudpersoner Clay (John Cusack), Tom (Samuel L. Jackson) och Alice (Isabelle Fuhrman) supersmarta. De listar ut vad som händer nästan innan det ens har hänt. Allt går så fort. Man hinner som tittare aldrig stanna upp och fundera på vad som händer. Det gör också att handlingen inte känns speciellt trovärdig. Det är helt enkelt inte logiskt att de i en situation som denna listar ut allt direkt.
Man har även gjort om Tom till en karaktär som mer påminner om Jacksons roll i "Die Hard 3". Alice har inte några problem med att skjuta folk och är inte den osäkra 16-åring vi lär känna i boken. Kort sagt ville man ha action hellre än att bygga på karaktärerna.
Sen har man även gjort en massa små ändringar som absolut inte tillför något, men som irriterar (åtminstone mig). De går hem till Clay i stället för Tom (varför kunde det inte fått varit Toms lägenhet?), Alice är helt plötsligt granne till Clay (lyssna noga när hon presenterar sig, visst är det texten till låten "Luka" av Suzanne Vega?), Raggedy Man är nu helt plötsligt Clays seriefigur som fått liv (öh, var kom det ifrån?) och så fortsätter det. En massa ändringar som inte tillför något och kanske är jag petig men regeln bör vara: Tillför en ändring något? Om inte, låt bli. Nu känns det mest slarvigt, som om de inte ens försökt få det rätt. Att King skulle varit med och skrivit manus till denna känns helt galet för mig och jag kan inte låta bli att undra om han skrev ett första utkast som sen skrevs om med hans namn kvar på förstasidan…
När det gäller specialeffekterna så fungerar en del men många känns rätt fejkade. Dessutom bli många av scenerna där folk förvandlas och dödar varandra lite komiska. Det finns blod, massor av blod faktiskt och det finns våld men ändå känns de komiska. Inte vad man vill ha här.
Jag kan förstå varför filmen fick ligga på hyllan i några år innan den hittade en distributör och såhär i efterhand tycker jag nog att den borde fått ligga kvar där och samlat damm. Då hade man åtminstone haft hoppet kvar. Det finns dock en lite bra sak med filmen och det är slutet. Här har man lagt in en twist och jag måste erkänna att jag blev överraskad. Tyvärr är twisten rätt dålig så även om jag hyllar försöket till nyskapande tycker jag ändå att även det är ett misslyckande.
Betyget blir som ni förstår lågt och det lägsta vi har är ju en Följeslagare och det är precis att filmen klarar sig upp till det.
Publicerad 2016-08-01
LÄS EN SLUMPAD RECENSION UR ARKIVET
Bok, publicerad pÃ¥ foljeslagarna.com 1999-05-17George Beahms Stephen King Country är en perfekt bok för er som vill veta mer om Kings uppväxt, vad han gjorde som yngre och var. Detta är även en ganska sÃ¥ bra resehandbok för er som ska till Bangor med omnejd. Tyvärr talar inte Beahm om hur man tar sig till de olika platserna, men lite fÃ¥r man väl klara av själv, eller hur? Boken är indelad i 6 kapitel, som innehÃ...
[Läs hela recensionen]
