RECENSION

Tills döden skiljer oss åt
(Originaltitel: A Good Marriage)

Format: DVD/BD  •  Film i regi av Peter Askin efter manus av Stephen King baserad på hans novell "Ett gott äktenskap" ("A Good Marriage"). Släppt på DVD och blu-ray i Sverige av Studio S 2015.

Fem år efter samlingsboken Full Dark, No Stars (Nattsvart, Stjärnlöst på svenska) kommer den första av de fyra berättelserna ut som film i Sverige. Den avslutande novellen "A Good Marriage" ("Ett gott äktenskap") har blivit Tills döden skiljer oss åt på svenska, och är faktiskt det första filmmanus King knåpat ihop på 22 år. En och annan tv-produktion har ramlat ut, men den senaste filmen King skrev ett manus till var den inte allt för lyckade Sömngångare. Lyckligtvis gör han ett bättre jobb denna gång.
   Historien är en thriller snarare än en rysare. Gifta paret Bob och Darcy firar sin 25:e bröllopsdag. Allting är prima mellan dem. De har ett bra liv ihop och de har fått två fina barn som vuxit upp och snart ska en av dem gifta sig. Saker och ting kan knappast vara bättre.
   Allting vänds upp och ned när Darcy hittar något i garaget, något som signalerar att Bob ruvat på en hemlighet under alla dessa år, och det är inte vilken hemlighet som helst - han är i själva verket en seriemördare.
   Panikfylld börjar Darcy fundera på vad hon ska göra med denna kunskap, och paniken blir inte direkt mindre när Bob lugnt och sansat berättar att han vet att hon vet. Kan Darcy bevara hemligheten och hålla upp fasaden av det goda äktenskapet tills döden skiljer dem åt?
   Tills döden skiljer oss åt saknar det lilla extra, även om det är lite svårt att peka ut vad "det lilla extra" är. Joan Allen (Darcy) och Anthony LaPaglia (Bob) gör så gott de kan och är å ena sidan bra men å andra sidan inte fantastiska. De är kanske inte de toppnamn som hade krävts för att trycka upp filmen en nivå, för nu känns den lite som ett lite lyxigare tv-drama. Filmen visades visserligen på några biografer, men den känns billig och är stundtals lite utdragen.
    Ur ett King-perspektiv är den godkänd, men allmänt sett är det en film som känns lite tunn. Betyget blir två Följeslagare av fem möjliga.
Berättelsen i Tills döden skiljer oss åt är riktigt obehaglig. Inte för att man får se en massa stympade kvinnokroppar även om det finns lite sådant också utan mer för att vi får uppleva Darcy i en omöjlig situation. Vad skulle man själv göra om man hamnade i en liknande situation? Men tyvärr är filmen rätt slarvigt gjord och innehåller en massa misstag. Till exempel så får man som tittare veta väldigt tidigt in i filmen att det är något fel med Bob. Hade jag fått bestämma hade han framställts som en genomgod man ända upp till då Darcy kommer på hans hemlighet. Det hade gett en mycket större effekt…tror jag.
   Det finns även en hel del andra situationer som är väldigt ologiska. Bland annat tar en man som klarat sig så länge som Darcys inga dumma risker som att ge sin fru örhängen från ett av offren och om jag minns rätt är detta inte med i Kings berättelse. Känns väldigt underligt. Det finns fler exempel men jag kommer inte gå in på dem här då de avslöjar för mycket av filmens handling.
   Darcy spelas halvbra av Joan Allen. Hon gör det mesta bra men man får inte riktigt den där panikkänslan från henne. Hennes man Bob spelas av Anthony LaPaglia och han lyckas mycket bättre. Tyvärr räcker inte det och för att få ut max ur denna historia är det bättre att läsa den än att se den som film. Där får man den rätta känslan och det som karaktärerna gör känns faktiskt logiskt. Så tyvärr blir detta ytterligare en Stephen King-film som inte lyckades sådär jättebra och i stället mest känns slarvig och stressad.
   Betyget blir två Följeslagare av fem möjliga.
Publicerad 2015-03-02

LÄS EN SLUMPAD RECENSION UR ARKIVET

Doctor Sleep

Biofilm, publicerad på foljeslagarna.com 2019-11-06

Jag ska villigt erkänna att jag var nervös innan jag såg Doctor Sleep. Hur skulle man kunna filma en bok som jag gillade samtidigt som man gjorde en uppföljare till en film som jag ogillade? Var det ens möjligt? Lite drygt 150 minuter senare kan jag bara konstatera att inte bara var det möjligt utan Mike Flanagan gjorde det väldigt bra. Visst han var tvungen att ta sig l... [Läs hela recensionen]