
Det tredje numret av “Treachery” känns en anings actionfattigt, med undantag för den avslutande sekvensen som Roland ser i Maerlyn’s Grapefruit. Det är hans fars öde han ser, och redan tidigare i numret får vi se Marten och Rolands mamma Gabriella umgås i det hemliga.
I övrigt känns det som det inte händer speciellt mycket mer i detta nummer. Ett mellannummer kort och gott, som dock berättar separata storys i skilda miljöer vilket i alla fall ger ett ganska brett visuellt intryck medan narrativet står lite stilla. En liten brist med ”Treachery” är att Roland är med så lite. Han har i princip legat i sängen ända sedan nummer 1…
Jag brukar aldrig kommentera det som är utöver serien i varje nummer av den enkla anledningen att jag inte läser det. Av någon anledning känns det som det är extra mycket ”bonusmaterial” i just detta nummer, och vid en sidräkning så är det nästan fördelat 50/50 mellan serien och annat jox. Känns lite snålt faktiskt.
Den här gången får det bli tre modesta Följeslagare av fem möjliga, främst för att det inte händer så mycket.
Tvärt om mot vad Anders tycker så anser jag nog att det händer en hel del i detta nummer. Visst handlingen i sig kanske inte förs framåt så mycket men vi får se hur Rolands mamma ytterligare en gång faller för Marten, vi får se vilket öde Rolands far går till mötes tack vare Rhea och vi får se hur Alan och Cuthbert planerar att förråda Roland och stjäla Maerlyn’s Grapefruit från honom. Med andra ord många små fragment som förmodligen kommer att leda till stora gupp i Rolands väg framöver.
När det gäller det övriga materialet är det som vanligt rätt intressant läsning. Den här gången får vi också en genomgång av vem som är vem och för oss som följt serien från första numret känns det lite överflödigt.
Betyget blir dock rätt bra. Fyra Följeslagare av fem möjliga.
Först publicerad i Följeslagarna #245 - 2008-12-01 Texten kan ha redigerats en aning till denna sida.
LÄS EN SLUMPAD RECENSION UR ARKIVET
Tidning, publicerad på foljeslagarna.com 2009-07-01Förra numret slutade med en blodbestänkt Roland, knästående vid sin mamma som han just skjutit och en vansinnig Steven Deschain vrålande om att han skulle jaga tag på sin frus mördare. Och det var ju i och för sig bara för Steven att ta tag i sonen så var det gjort. Frågan var om Roland skulle hålla käften eller ärligt erkänna vad som hänt. Han valde det sista o...
[Läs hela recensionen]