RECENSION

Children of the Corn

Format: TV-film  •  Regisserad av Donald P. Borchers (2009)

Det var rätt länge sedan jag såg originalet från 1984, men spontant känns denna nyinspelning rätt lik sin föregångare. Den har visserligen lite splattrigare effekter och till och med en sexscen, som jag inte minns att originalet hade. Storyn känns dock rätt så lik.
   De flesta känner väl till historien, men i en sammanfattning så handlar det om en liten stad i Nebraska - Gatlin - där traktens barn under 60-talet gick samman i en sekt och mördade alla vuxna. Det hela var på guds och den mystiska "He who walks behind the rows" befallning. Sedan dess får alla som nått 19-årsåldern vandra ut i majsfälten och möta sitt öde.
   12 år senare - 1975 - förvirrar sig ett par till Gatlin och dess imponerande majsfält. Paret är på en andra bröllopsresa, men det är ingen kärleksfylld dialog de för med varandra och när de slutligen hamnar i barnens våld är strid på liv eller död som gäller.
   Det blir lite av ett kammarspel när paret gnäller på varandra. Om än lite tjatigt, så känns det faktiskt ganska trovärdigt, men kvinnan i paret (Kandyse McClure) är riktigt irriterande. Man bara önskar att hon ska hamna i de mordiska barnens våld snabbast möjligt. Mannen (David Anders, ett av få kända ansikten i filmen - han är ju med i "Heroes") är desto mer sympatisk, och med sin militära bakgrund ger han ordentligt svar på tal.
   Jag minns inte hur sektledaren Isaac (Preston Bailey, det andra kända ansiktet - han är ju med i "Dexter") och underhuggaren Malachai (Daniel Newman) beskrevs utseendemässigt i Kings korta novell, men de ser ungefär ut som i originalfilmen. Preston Bailey växlar mellan att kännas allt för ung för rollen, men klarar ganska bra av att leverera replikerna, till skillnad från vissa andra, ännu yngre barn. Den stackars tandlösa lintotten som läspar fram "He who walks behind the wows" i en lång monolog gör inget starkt intryck direkt. Dock känns fortfarande upplägget med religiöst fanatiska barn ganska så otäckt, men i och med att detta knappast är första gången vi får se just detta blir effekten bara sisådär.
   För att vara en tv-film är den varken tam eller billigt gjord, det är rent av en ganska bra filmatisering som jag absolut inte hade gissat på var en tv-film om jag inte visste om det. Men hur man än vrider och vänder på det - efter ett hyggligt original, och femtioelva mer eller mindre usla uppföljare, så kommer inte nya Children of the Corn med något direkt nytt. En uppfräschning av originalet - som den dessutom sneglar väldigt mycket på, men hade det verkligen behövts?
   Filmen får två Följeslagare av fem möjliga.
Den nya Children of the Corn är rätt lik sin föregångare till en början, och även om det är ett tag sedan jag såg originalet, och det därför är risk för att jag väljer att minnas det som bättre än det egentligen är, känns denna remake riktigt usel. Man vill väl men det funkar inte. Huvudpersonerna Vicki och Burt bråkar så med varandra att det enbart känns larvigt. Speciellt Vicki känns så överdriven och överspelad att när Burt äntligen ger henne en örfil skriker man nästan till av lycka. Och även om David Anders gör rollen som Burt hästlängder bättre än Kandyse McClure gör rollen som Vicki räcker det inte. Det hela faller platt och jag bryr mig faktiskt inte om om de lever eller dör.
   När det gäller handlingen är den som sagt till en början rätt lik originalfilmen men efter att jag sett filmen inser jag att det egentligen inte är mycket som är lika, om jag minns rätt. Inte bråkar Vicki och Burt så mycket som de gör här? Inte är Burt en före detta militär som i det närmsta utmanar ungarna? Inte går Vicky det grymma öde till mötes i originalet som hon gör här? Nä, jag tror faktiskt inte det.
   När det sen gäller ungarna som trots allt har en rätt stor roll i filmen känns de alldeles för amatörmässiga. Malachai funkar, han ser till och med riktigt bra ut, men resten, inklusive Isaac tycker jag är riktigt dåliga. De kan inte leverera sina repliker utan att låta tillgjorda. Dessutom har ju Isaac fått en alldeles för stor hatt. Han ser mest ut som en svamp som går omkring och yrar om att de ska be.
   Så, tyvärr. Denna remake är inte ett dugg bättre (eller jo, kanske liiite bättre) än alla de uppföljare som gjorts under åren. Man vill väl men får det inte att funka och det är bara att hoppas att man låter barnen i Nebraska vila för gott efter detta misslyckade försök.
   Betyget blir en Följeslagare av fem möjliga.
Först publicerad i Följeslagarna #255 - 2009-10-01
Texten kan ha redigerats en aning till denna sida.

LÄS EN SLUMPAD RECENSION UR ARKIVET

Höstgärning

Ljudbok, publicerad på foljeslagarna.com 2018-11-06

Det är lustigt att två av de mest kända och mest älskade Stephen King-filmatiseringarna kommer från en och samma bok. En av de vanligaste frågorna som kommit till Följeslagarna under alla år är "Vilken bok är Stand by me baserad på?", en fråga som kräver ett krångligt svar. "Den är inte baserad på en bok utan på en novell som heter "Höstgärning" som finns i b... [Läs hela recensionen]