UTSKICK UR ARKIVET
FÖLJESLAGARNA #71 - 991108
FÖRORD
Dags igen för ett nytt fett utskick med en ganska rejäl artikel som tittar närmare på de senaste 10 årens bokproduktion från King. Det är ju inte bara 1999 som lider mot sitt slut, utan hela årtiondet och då ansåg vi att det var på sin plats att gå igenom vad King egentligen skrivit under 90-talet och undersöka om det finns några röda trådar eller andra spännande detaljer. Det finns det. Läs själva lite längre ned i detta dokument.
Vidare blir det resultatet av vår fråga som handlade om vilken filmversion av THE SHINING som var bäst, en fråga som visade sig vara mer kontroversiell än vad vi hade tänkt, men vi inleder med att räta ut några frågetecken om Kings skrivande som uppstått i veckan.
Mycket nöje – Anders & Lilja
Medlemsantal: 269
NYHETER FRÅN TERRITORIERNA
* Kan King fortfarande skriva?
Som ni kanske läst i dagstidningarna har det under veckan florerat ett rykte som gjort gällande att King skulle vara oförmögen att skriva efter olyckan, detta stämmer INTE!
I intervjun som sändes på NBCs Dateline förra måndagen ville man få tittarna att tro att King inte kunde skriva mer. Som tur är, stämmer detta alltså inte utan är något som tagits ut sitt sammanhang. King nämner i intervjun att han inte anser att skrivandet är det som är viktigast i nuläget. Det han koncentrerar sig på är att kunna gå ordentligt.
Tydligen tyckte även King att dessa rykten var helt fel och på den officiella hemsidan kommenterar han det (den 2 november) på följande sätt: "De flesta av dessa rapporter är från material taget ur sitt sammanhang från intervjun Tabby och jag gjorde med Dateline". Han fortsätter med att konstatera "Vad jag sa – jag tror att hela intervjun kommer att klargöra detta – är att jag fann det extremt svårt att hitta tillbaka till mitt skrivande efter olyckan". "Min uthållighet har minskat och min produktivitet har halverats, men jag skriver".
King fortsätter med att berätta att han har färdigställt ON WRITING, vilket betyder att vi "kanske" kan hitta den i bokhandeln redan till våren. Han har även färdigställt en längre novell med titeln "Riding The Bullet" och börjat arbeta med ett TV-manus som går under titeln ROSE RED. Detta är samma manus som han påbörjade tillsammans med Steven Spielberg för en massa år sedan.
Det mest intressanta som King berättar är dock att han och Peter Straub har börjat diskutera en uppföljare till THE TALISMAN. De kallar den skämtsamt för T2.
Läs hela Kings uttalande på den officiella hemsidan http://www.stephenking.com
Om ni vill läsa intervjun från Dateline samt se en video av intervjun ska ni surfa till:
http://www.msnbc.com/news/329953.asp
* BLOOD AND SMOKE. Enligt Simon & Schuster kommer denna kassettbok att släppas i mitten av december. Januaridatumet är det datum då "boken" kommer att börja marknadsföras…allt enligt en källa hos Simon & Schuster. Om ni vill se hur boken ser ut, kolla vår nyhetssida.
* En "ny" käck site har dykt upp på Internet som verkar riktigt lovande. Vi skriver "ny" då den figurerat tidigare i lite annat utförande. På sikt kan denna site bli riktigt trevlig, den verkar inte riktigt komplett än, men den har bra koll på nyheterna och är snabb på den biten. Dessutom är designen ganska udda för att vara en King-site. Adressen?
http://www.stephenkingnews.com/
* I morgon, den 9:e november, släpps THE GIRL WHO LOVED TOM GORDON i Norge, den har där titeln PIKEN SOM ELSKET TOM GORDON.
* I Amerika har nu "movie tie-in"-pocketen av THE GREEN MILE släppts med filmaffischen som omslag. Kolla in den på vår nyhetssida. Apropå THE GREEN MILE så meddelar Följeslagaren Carina att hon sett trailern på en svensk biograf. Tyvärr har vi inte lyckats lista ut vilken film Carina såg, men det kan ju ha varit DEEP BLUE SEA som också är en Warner film.
KINGS 90-TAL
Denna artikel ska avhandla Stephen Kings 90-tal (bokmässigt, efter den amerikanska utgivningen) på ett analyserande sätt. Det är i alla fall tanken, hur analytiskt det blir återstår att se – någon litterturvetare är man ju inte! 1999 lider ju mot sitt slut, och någon mer Kingbok blir det inte detta år eller detta decennium eller ens detta millennium och om man bara tar en snabb återblick så kan man konstatera att detta har varit 9 intressanta år, med massor av oväntade överraskningar och spännande projekt.
King inledde starkt 1990 med att genomföra ett omfattande projekt som han hade lurat på i många år – nämligen att publicerade den kompletta och oavkortade versionen av THE STAND – boken som många anser vara Kings bästa. King var ju 12 år tidigare tvingad att korta av boken med ungefär 500 sidor av anledningar som vi kommer att återkomma till någon gång nästa år då vi går igenom THE STAND. Men nu var det alltså dags. För att uppdatera boken en smula flyttade han fram handlingen 10 år, så att den blev lite färskare. Hur mycket som King egentligen lade till, alltså nyskrivet material, är inte känt, men några mindre putsningar här och där kan man nog räkna med.
Denna klump till bok publicerades av originalförlaget Doubleday med ett tämligen tråkigt utseende. Däremot vägde Doubleday upp denna grafiska detalj med sin limited edition av boken som var en gigantisk och lyxig bok, ofta beskriven som liknande en familjebibel. THE STAND filmades några år senare för TV och anses vara en av de bättre TV-filmatiseringarna av Kings verk.
Men THE STAND var ju mer eller mindre en nyutgåva, så 90-talets första Kingbok blev FOUR PAST MIDNIGHT där han återupptog konceptet med fyra långa noveller/korta romaner i en och samma volym, tidigare använt i den framgångsrika DIFFERENT SEASONS. Här bjöd King på fyra spännande skräckhistorier: Twilight Zone:iga "The Langoliers", THE DARK HALF-varianten "Secret Window, Secret Garden", barndomsskräcken "The Library Policeman" och den avslutande "The Sun Dog", som även på sätt och vis var en prolog till nästa bok – 1991 års NEEDFUL THINGS.
Här återvände King till sin fiktiva stad Castle Rock för att klämma ut det sista som fanns att skriva om staden. NEEDFUL THINGS blev nämligen den sista i raden av många böcker och noveller som utspelat sig i staden. För att göra det ordentligt byggde King upp ett komplett samhälle, med många karaktärer och en riktigt ond figur – Leland Gaunt – som vände alla i staden mot varandra, så att de tog kål på sig själva och sin stad. När Castle Rock gick upp i rök och Leland försvann ur staden (och ur Kings värld? Vem vet?…) fick vi tyvärr acceptera att det var slut på det roliga.
Forfarande kvar i 1991 fick die-hard-fansen äntligen nästa del i den ständigt intressanta och omfattande THE DARK TOWER sviten då THE WASTELANDS såg dagens ljus. Det var i denna bok som det verkligen började hända saker för Roland och hans följeslagare. De två första delarna var bara uppvärmning och när THE WASTELANDS avslutas med tidernas cliffhanger gapade fansen och skrek efter mer, och det fort! Men det skulle dröja tills nästa del nådde diskarna.
1992 kom då den första överraskningen i detta decennium – GERALD’S GAME och DOLORES CLAIBORNE – två böcker som hör ihop på mer en ett sätt, något som många kanske inte tänker på. Båda böckerna hade kvinnliga huvudpersoner som båda hade upplevt misshandel och övergrepp på ett eller annat sätt. Vad som binder ihop böckerna, som inte alls framgår lika starkt i de svenska böckerna, är en solförmörkelse som inträffade 17.41 – 17.45, den 20:de juli 1963. I de amerikanska böckerna finns det en karta över Maine och hur solförmörkelsen drabbade staten. Själva titelbladen hade teckningar med en mörklagd sol – något som Legenda (Kings dåvarande svenska förlag) missade helt.
DOLORES CLAIBORNE var även intressant av en annan anledning. Boken utgjordes av en lång monolog, ett helt nytt sätt för King att berätta en historia. I och med att det inte fanns några kapitelindelningar och att texten stundtals bestod av svar på frågor som inte ställdes (för läsaren), blev det lite smått bökigt att läsa boken, men den rika historien vägde upp det udda skrivsättet och boken filmades senare med Kathy Bates i huvudrollen, ytterligare en av 90-talets bättre Kingfilmatiseringar.
Lustigt nog tyckte vissa att det var konstigt att King kunde skriva två så pass bra kvinnoskildringar, så ett rykte om att det egentligen var hans fru, Tabitha, som var för författare till böckerna florerade. Som så många andra rykten, viftar man som troget fan bort det – King har ju haft starka kvinnor sedan tidernas begynnelse. Vad de flesta inte visste, var att GERALD’S GAME och DOLORES CLAIBORNE på sätt och vis var två delar i en trilogi som skulle avslutas några böcker senare.
Nästa bok blev Kings tredje novellsamling, NIGHTMARES & DREAMSCAPES, som kom 1993. Detta är King hittills tjockaste novellsamling, och kanske även hans sämsta, om man ska lyssna på de flesta fansen. En smula ojämn är den måhända, men det finns många fina skräckberättelser inom bokens pärmar. Den inledande "Dolan’s Cadillac" är i mitt tycke en av Kings bättre noveller, även om han själv inte verkar vara 100%-igt nöjd med den. Ett udda inslag i NIGHTMARES & DREAMSCAPES var essän "Head Down", en berättelse om Kings son Owens baseballlag på sommarturné. Den följdes av en diktliknande sak även den med baseballanknytning. Det var långt ifrån det sista King skrev om baseball under 90-talet.
Hittills i detta 90-tal har King producerat två böcker per år, men 1994 lugnade han ner sig och klämde ut en tjock bok som han kallade INSOMNIA. I INSOMNIA var det återigen dags för Kings andra stora stad Derry, där Ralph Roberts upptäckte märkliga saker. INSOMNIA är en bok som många har svårt för, en av de böckerna som folk aldrig tar sig igenom. Om det nu är så rekommenderar jag er att försöka igen, för det finns godbitar i den tjocka boken, inte minst den starka kopplingen till THE DARK TOWER som fick fansen att fundera och längta efter mer.
De behövde inte vänta speciellt länge, för redan i 1995 års ROSE MADDER fanns det nya kopplingar till vårt favorit torn, men ROSE MADDER var också den tredje delen i trilogin om misshandlade kvinnor. För mig känns ROSE MADDER som en nystart för King, eller kanske en punkt då han började skriva på ett nytt sätt. ROSE MADDER framstod som en mycket stark berättelse om en kvinna som tog sig upp ur sin misär för att starta ett nytt liv och hade jag fått bestämma kunde de övernaturliga bitarna uteslutits utan besvär.
Denna nya "stil" fick mer fart redan nästa år då King betade av sitt absolut mest spännande projekt hittills i karriären: serieromanen THE GREEN MILE. Inspirerad av episodberättelser från sin barndom skrevs och publicerades THE GREEN MILE i sex separata delar. Det fanns ingen tid till korrigeringar, så det gällde för King att vara skärpt och hålla ihop projektet, och med facit i handen kan man konstatera att King lyckades över all förväntan. THE GREEN MILE blev en formidabel succé och en favorit bland fansen. Allting pekar även på att filmen THE GREEN MILE blir en succé och 90-talets bästa Kingfilm (även om vi i norden får se den först nästa år).
Trots att THE GREEN MILE var sex böcker var inte 1996 års produktion över, utan hela två böcker fanns kvar och även de ett intressant projekt – tvillingromanerna DESPERATION och THE REGULATORS. I dessa två böcker figurerade samma karaktärer (dock i lite annorlunda varianter), och King kryddade även med Cynthia Smith från ROSE MADDER som en extra bonus. THE REGULATORS var ju i och för sig en Richard Bachman bok, och en våldsam sådan, men hur som helst ytterligare ett spännande projekt.
Kings nya stil, som jag inbillade mig startade med ROSE MADDER, tog i mitt tycke ett litet tillfälligt break med DESPERATION och THE REGULATORS som var mer renodlade skräckromaner, men kom tillbaka med råge 1997 då han äntligen gav vika för trycket och publicerade THE DARK TOWERs fjärde del WIZARD AND GLASS. Här hittade King åter den varma tonen i sitt berättande då Rolands ungdom gjordes offentlig. King bjöd på en ordentlig kärlekshistoria, som enligt egen utsago var en av de svåraste berättelserna han skrivit. Som vanligt lämnade King många lösa trådar i slutet av boken, och fansen trånar än i dag efter mer…
King hann även med att publicera en samlad volym av de sex THE GREEN MILE böckerna under 1997, där vissa uppenbara misstag hade korrigerats, bland annat en scen där den elake vakten Percy Wetmore är bunden i en tvångströja, men ändå hittar en (tredje?) hand att torka bort transpirationen i pannan med…
Den stora uppenbara vändpunkten kom året därpå med BAG OF BONES. King bytte förlag till Scribner, som verkligen ansträngt sig för att marknadsföra King och Kings böcker, med specialdesignade hemsidor, mailinglistor, exklusiva tävlingar och mycket annat. King uppträdde i TV och besökte England för första gången på många år. Och varför då? Behövde han fjäska inför branschen och sina fans? Nej – enbart på grund av att BAG OF BONES var en fantastisk bok som helt och hållet stärkte King som författare, speciellt hos gemene man som tidigare sett King som en renodlad skräckförfattare.
I BAG OF BONES hittade King en fin, varm ton att berätta en historia om en författare som förlorade sin fru och med det förmågan att skriva. Båda förlusterna hos Mike Noonan är verkligen starkt beskrivna och man förstår att King satte sig in i situationerna på allvar. King har berättat att han verkligen försökte föreställa sig ett liv utan sin fru och fann en oerhörd tomhet och saknad, och det lyckades han förmedla i boken.
I samband med boken, avslöjade King att han kunde tänka sig att sluta publicera böcker, men fortfarande skriva – något som tolkades som ett hot att pensionera sig. Vad det egentligen handlade om var att King ville vara mer selektiv med vad han publicerade och inte.
Lyckligtvis är detta inte något som vi har känns av under 1999, då King lyckats få ut tre, väldigt skilda böcker. Tidigt kom STORM OF THE CENTURY, som var något så udda som Kings första roman för TV i manusform. Kanske inte det mest spännande man läst (romaner/noveller är att föredra), men King visade att han kan berätta en bra historia om ett litet isolerat samhälle även i manusform.
Nästa bok var Kings stora bomb – den totalt oväntade THE GIRL WHO LOVED TOM GORDON – Kings kortaste roman hittills. Anledningen till att den kom som en total bomb var att King ville uppmärksamma sin 25 års dag som publicerad författare (bara en sådan bedrift!) och uppmärksammad blev han. För första gången spelade en verklig, levande person en stor roll i boken. Boston Red Sox baseballspelaren Tom Gordon figurerar som vägledande väsen för lilla Trisha som villat bort sig i en skog där (eventuellt) otäcka saker lurar på henne. En kort, snabb bok som blev ett slags mellanmål i väntan på höstens stora fiesta.
HEARTS IN ATLANTIS är namnet på Kings senaste, och för 90-talet sista bok. Ytterligare en bok i DIFFERENT SEASONS stilen, men denna gång med en tydlig röd tråd – 60 talet och tre barndomsvänner som under 40 år råkar ut för många betydande händelser. I titelberättelsen dyker Kings nya varma ton upp igen där han berättar en fantastisk historia om ställningstagandet mot kriget i Vietnam.
Ska man försöka sammanfatta allt nu så är det första man tänker på att 90-talet varit en tid där King kunnat experimentera mycket och testa nya varianter för att berätta sina historier. Tre böcker med ett gemensamt tema, två tvillingromaner, en sexdelad roman, en roman för TV och en ny stil, en ny ton i rösten. Resultatet har blivit en mängd bra böcker, och nu är det bara att hoppas på att King kan fortsätta skriva bra böcker och experimentera i minst 10 år till.
[Anders]
* Fotnot: Ljudboken BLOOD AND SMOKE, som eventuellt kommer innan årets slut, räknar vi just som en ljudbok och inte en vanlig pappersbok. Eller så hittade vi på det, bara för att göra det enkelt för oss.
RESULTATET AV VÅR FRÅGA
Då var det dags att presentera svaret av vår fråga från förra veckan. Den löd: Vilken av filmatiseringarna av THE SHINING är bäst?
Vi fick mycket respons och en hel del kommentarer. Vissa av er höll med oss när vi sågade THE SHINING –80 och andra gjorde det inte. Bland annat fick vi följande kommentar/fråga:
"Det är löjligt att recensera en film utifrån hur lik sin förlaga den är... Ni måste se filmen som ett separat verk. Gör man det så finns det ingen tvekan om vilken av de två filmerna som är bäst.. Skrattretande att ni skriver ner Kubricks film så oerhört för en TV-producerad soppa som ingen ärligt talat orkar med.
Fråga: Desto mer lik filmen blir boken den är baserad på, desto bättre blir filmen? Det verkar vara lite så ni tänker...
Ni skrev att Jack Nicholson är galen i Gökboet... så är ju inte fallet! Har ni överhuvudtaget sett Gökboet?"
- Alla har naturligtvis rätt till sina åsikter och även om man inte alltid är överens bör dessa framföras på ett bra sätt.
Ja, jag tycker faktiskt att man ska bedöma en film efter hur lik sin förlaga den är. Jag tycker inte att man kan se den som ett separat verk. Visserligen tar TV-versionen längre tid att ta sig igenom, men kom ihåg att den från början visades i tre avsnitt.
Svar: Om en film är bra hänger naturligtvis på många saker, bland annat hur bra manuset är och hur bra skådespelarna är men även på hur lik den är boken den är baserad på. Är det sedan en bok man läst och tycker bra om, tycker jag att det spelar extra stor roll.
Ja, jag har sett Gökboet! [Lilja]
- Ta till exempel filmatiseringen av LORD OF THE RINGS som gamla splatterregissören Peter Jackson håller på med nu, tänk om han skulle ändra på viktiga saker i handlingen och göra den till sin personliga tolkning – vilket otroligt ramaskri det skulle bli då! Nu ska man kanske inte jämföra THE SHINING med LORD OF THE RINGS, men poängen är att det fanns ingen anledning för Kubrick att ändra på historien på det sätt han har gjort. Han kunde i så fall ha kallat den någon annat – THE KUBRICK, kanske.
Gökboet? Nej, den har jag inte sett, men jag har ätit glassen. King har däremot sett Gökboet och han tyckte enligt följande: "The second problem was in characterization and casting, Jack Nicholson, though a fine actor, was all wrong for the part. His last big role had been in ’One flew over the cuckoo’s nest", and between that and his manic grin, the audience automatically identified his as a loony from the first scene."
I övrigt tycker jag att ditt inlägg var onödigt argt och fumligt. Alla har rätt till en åsikt, och vi respekterar din, men skäll inte på oss för vad vi tycker. [Anders]
I samband med betygsättningen kom det även en THE SHINING relaterad fråga från Magnus Lange
1. Fråga: Sa han verkligen "Here’s Johnny!"? Var det inte "Wendy ! I’m home!" Eller säger han både och? Jag har tyvärr inte filmen och kan kolla :-/ .
- Både och, faktiskt. Men det är ju "Here’s Johnny!" som är klassikern. [Anders]
Nå – vad blev då resultatet av frågan?
Ja även denna gång blev det rätt jämt, dock inte lika jämt som förra gången. På denna fråga var det 25 av er som skickade in åsikter, fler än förra gången, även om det varit roligare om alla skickat in en åsikt. Vad som var trevligt var att så många av er även skickat med en liten motivering till varför ni tyckte som ni gjorde, KUL!
* THE SHINING –80
Kubricks version, som fick minst röster, fick 9 av de 25 som kom in. De flesta tyckte dock att THE SHINING-80 är rätt OK om man inte ser den som en King-film utan bara som en skräckfilm. Här är en del av de kommentarer vi fick in:
- Ur ett cineastiskt perspektiv anser jag dock att Kubrick skapat ett suggestivt mästerverk, filmen - de eventuella missarna till trots - gjorde starkt intryck första gången jag såg den, och andra med för den delen...
- Jag gillar helt klart THE SHINING -80. Det beror till största delen på grund av att Nicholson spelar huvudrollen. Han kan verkligen se "psycho" ut! Men jag tycker även att hela stämningen i filmen är kusligare än -97.
- Otäckare, snyggare och mer psycho än den senare.
- THE SHINING –80 är helt klart den bästa filmen. Även om den inte följer boken särskilt bra så är den ändå ett mästerverk med sina udda kameravinklar. Dessutom är Kubrick en mästare på att skapa stämningar. Och det är vad som saknas i den nya versionen. Man missar den där läskiga stämningen eftersom den är så långdragen.
- Jag tycker bäst om THE SHINING -80, trots det att den inte helt följer boken. Den största anledningen är "Doc" i THE SHINING -97. Jag tål helt enkelt inte hans halvkvävda snack och jag satt hela filmen och önskade att han skulle snyta sig. Resten av rollbesättningarna är inte heller någon höjdare.
* THE SHINING –97
De av er (16 av 25) som valde THE SHINING –97 verkar ha gjort det för att den följer Kings bok avsevärt mer än vad Kubricks version gör. Det negativa med THE SHINING –97 verkar vara att den är lite för lång. Här är en del av de kommentarer som förespråkar Kings version:
- Svaret på frågan tycker jag är THE SHINING -97 på grund av att den är mycket bättre gjort och berättar mer om vad som egentligen hände på hotellet.
- Mycket beroende på att filmen är mer trogen boken.
- Kubricks film är måhända ryslig, men den har mer av den där B-skräckfilmens rysarådror i sig. Den är ryslig och gastkramande, men på grund av sin otroliga stympning vet man inte riktigt vad det är man blir ryst och gastkramad av. Kubrick har plockat russinen ur kakan och sedan satt ihop dessa med händelser som inte får löpa helt ut. King är ju trots allt en av de suveränaste stämningsuppbyggarna, och han känner för sina karaktärer och sina platser, och det märks även i hans manusarbete.
- Den är bäst för att den är mer sann till boken och framför allt för att det framgår tydligare att det är hotellet som är ont.
Resultatet blev alltså att de flesta gillar Kings version bäst men att de flesta även gillar Kubricks version…om man inte ser den som en King-film.
FÖLJESLAGARNAS NOVELLTÄVLING
Nu är det dags för ni amatörförfattare därute att polera tangenterna på datorn och sätta igång tankeverksamheten, för nu är det dags för Följeslagarnas första novelltävling!
Vi har under årens lopp fått önskemål om olika skrivtävlingar, men det är först nu som vi lyckats komma på hur denna tävling ska gå till. Det är ju inte så att vi, Anders och Lilja alltså, är några enväldiga proffstyckare som ska sitta och bedöma hur och vad ni skriver som några andra svensklärare. Det blir alltså NI som är med i tävlingen som blir juryn!
Genom att delta i tävlingen hamnar man automatiskt i juryn och måste vara med och betygsätta de andra deltagarnas bidrag. Inte sitt eget, men de övriga så klart. På det viset tror vi att det slutgiltiga resultatet blir mest rättvist.
Tävlingen kommer att ske i tre steg:
1) Fram till och med måndagen den 22/11 har ni på er att skicka in er intresseanmälan. Dels kan ni anmäla er till tävlingen och dels kan ni anmäla er till att enbart sitta med i juryn, utan att bidra med en novell.
2) Därefter skickas ett meddelande ut med instruktioner angående tävlingen och måndagen den 20/12 är det deadline på bidragen. Missar man deadlinen är man inte med i tävlingen längre.
3) I det sista steget skickas bidragen ut anonymt till juryn som betygsätter tre bidrag med 3 för den bästa, 2 för den näst bästa och 1 för den tredje bästa. Senast torsdagen den 30/12 vill vi ha bedömningen och i år 2000s första utskick annonseras vinnaren!
Vad vinner man? Självklart kommer det vinnande bidraget att publiceras på vår hemsida, men vinnaren kommer själv också att få ett fint pris. Vad återstår att se. Eventuellt delas det också ut ett tröstpris bland de övriga deltagarna och juryn.
Får man skriva om vad som helst? Nej, uppgiften kommer att vara Kingrelaterad på något sätt som vi inte bestämt ännu. Obligatoriska inslag eller karaktärer kommer att anges i meddelandet som skickas ut i steg 2. I övrigt är det ganska fritt.
Får man skriva hur långt eller kort som helst? Nej, bidraget ska vara runt två sidor långt. Exakta uppgifter kommer också att anges i meddelandet.
Intresserad? Då ska du skicka ett litet mail till foljeslagarna@swipnet.se som du med fördel märker med "intresseanmälan" eller "novelltävling".
Blir tävlingen en succé kan det tänkas bli fler sådana i framtiden, men om vi inte får in minst 10 intresseanmälningar, skrotar vi hela idén för gott.
Lycka till!
FRÅGOR & SVAR
Fråga från Kristian Skillstedt
1. Jag har en fråga som jag har undrat länge. Varför är det så att Stephen King skriver böcker med namnet
Richard Bachman ibland? Det kan bli rätt jobbigt om man inte vet om att det ska komma en bok som han har skrivit med namnet Richard Bachman. Jag skulle bli glad om ni svarade på frågan.
- Ibland och ibland, det rör sig om sex böcker sammanlagt. Den femte boken kom 1984, och det var i samband med som det avslöjades att Bachman var King, eller tvärtom. Att det sen kom en sjätte bok 1996 var väl mest som en rolig grej. Det står ju inledningsvis i boken att det ska föreställa ett gammalt bortglömt manus som hittats plötsligt, och det antyds väl lite svagt att det kan finnas fler gamla manus att plocka fram, men du ska inte räkna med att det kommer Bachman-böcker med jämna mellanrum. Du ska faktiskt inte räkna med att det kommer några Bachman-böcker alls.
Varför använde sig King av pseudonymen Bachman? Ja, det är en lite komplicerad sak som vi faktiskt berättade om i en tvådelad artikel i Följeslagarna #12 och #13 i augusti förra året. Jag föreslår att du tittar närmre på de numren i vårt arkiv på hemsidan. [Anders]
Fråga från Mikael
2. Hallå där! Jag har en film som heter BERÄTTELSER FRÅN ANDRA SIDAN – TALES FROM THE DARKSIDE med tre berättelser på, en av King, "Verkställ". Jag tänkte just beställa TALES FROM THE DARKSIDE – THE MOVIE och blev sedan fundersam om det kanske är samma film, för den förstnämda står ej med på er filmlista. Vore tacksam för ett svar.
- Den förstnämnda ("Verkställ") är den kortfilm som heter "Word Processor of the Gods" på engelska. Den som finns med på TALES FROM THE DARKSIDE – THE MOVIE är "The Cat from Hell". Det är alltså inte samma film utan två helt olika. [Lilja]
Fråga från Johan Petersson
3. Hej och tack för en bra "tidning". Det är en sak jag undrar. En av huvudpersonerna i DET heter ju Richie Tozier. Har det nåt slags samband med den Richie "Records" Tozier som har skrivit en låt ur vilken Trisha sjunger i THE GIRL WHO LOVED TOM GORDON? (Jag såg hans namn i början av boken där det står allt med copyright och sånt.)
- Vad vi har att göra med här är ett klassiskt Kingskämt till sina trogna läsare. Det är nästan en sport att leta efter sådana i hans böcker. [Anders]
EFTERORD
Då var det slut för denna gång. Vad nästa nummer kommer att innehålla är inte helt klart än, men vi hoppas på en kanongrej. Om den nu kommer i nästa nummer eller lite längre fram återstår att se.
Till dess får ni som vanligt gärna fortsätta att skicka in frågor, åsikter och annat som ni vill dela med er av.
Anders – http://come.to/gallery
Lilja – http://come.to/liljas-library
Följeslagarna – http://welcome.to/foljeslagarna
Jurtjyrkogården: Blodslinjer