RECENSION
Mr Mercedes
Format: Bok • Scribner (2014) - Del 1 i The Bill Hodges Trilogy
Mr Mercedes inleds med ett vansinnesdåd. En tidig morgon köar en rejäl mängd människor utanför arbetsförmedlingen i hopp om att vända sina liv. I stället är det någon galning som vänder det åt dem. Ut ur morgondimman rusar en grå Mercedes fram och mejar ned kön. Åtta omkommer, femton skadas allvarligt och bilen försvinner från platsen för att dumpas en bit därifrån, låst och utan några tekniska bevis på vem förövaren var.Några år senare pensioneras polisen Bill Hodges och fallet med Mercedesmördaren är ett av de han lämnar efter sig olöst, vilket är irriterande men samtidigt ett faktum han inte kan göra mycket åt. Livet som pensionär går snabbt in i likgiltighet, men får en omskakande knuff när Hodges plötsligt kontaktas av mördaren i ett obehagligt brev där andemeningen är att Hodges lika gärna kan ta livet av sig. Eller det är åtminstone det mördaren vill åstadkomma, mördaren lämnar nämligen en möjlighet för Hodges att kommunicera med honom via det sociala nätverket Under Debbie's Blue Umbrella.
Vi läsare får veta mördarens identitet snabbt. Han heter Brady Hartfield och är en ung störd man som flyter runt som en i mängden samtidigt som han bär på mörka tankar och hemligheter. Han har ett högst olämpligt förhållande med sin alkoholiserade moder och är lite av ett datageni som lärt sig bygga olika hjälpmedel för brott av både mindre och större karaktär. Brady drivs även av längtan att göra något betydligt värre än att köra ihjäl en handfull människor med en bil. Han vill göra ett större avtryck i historien än så.
Men Bradys psykologiska spel fungerar inte riktigt på Hodges som är tillräckligt erfaren för att veta vilka knappar han ska trycka på för att rubba en ansiktslös psykopat på andra sidan en elektronisk konversation. Men samtidigt finns det en viss fara i det, och konsekvenserna kan bli allvarliga - och blir det. Mercedesmördaren måste stoppas till vilket pris som helst.
Även om vi känner och älskar Stephen King som en skräckförfattare så vet vi att hans författarskap rymmer mycket mer än spöken och blod, och det är Mr Mercedes ett bra exempel på. Här handlar det kanske mer om verklig skräck, om man nu nödvändigtvis ska prata om skräck över huvud taget. Boken är mer av deckarkaraktär, en thriller med en tydlig hjälte och en skruvad skurk. Hjälten har dessutom några medhjälpare som i sitt sammanhang är omaka men som båda har egenskaper som kompletterar den luttrade polisen. Intressant nog skulle en av dem, den lite lätt instabila Holly, ursprungligen vara en karaktär som i det närmaste var stum, men King har berättat hur hon började "prata" medan han skrev, och med facit i handen förstår jag inte alls hur boken skulle utvecklat sig om Holly inte hade pratat.
Apropå bokens utveckling så är jag inte riktigt tillfreds med hur den tar sig in i mål. Jag känner att det är vissa bitar som saknas, men för att inte hamna i en radda spoilers säger jag inte mer. Däremot gillar jag boken i stort. Det är ett spännande upplägg och som vanligt när det gäller King skickligt konstruerade karaktärer som man känner sig intresserade av och vissa fall gillar. Dessutom känns historien som gjord för att bli film, så det skulle verkligen inte förvåna mig om filmrättigheterna säljs snart och Mr Mercedes går upp på biograferna inom kort.
Betyget blir tre Följeslagare av fem möjliga.
ANDERS JAKOBSONJag gillar, som så ofta med Kings böcker, karaktärerna i Mr Mercedes. King kan verkligen skapa karaktärer som jag både gillar och ogillar. Hodges gillar jag från första gången man får träffa honom och Hartfield tycker jag illa om från första gången jag träffar honom. Nu är Mr Mercedes så långt ifrån en skräckbok man kan komma. Det finns inga monster, det finns inga spöken och det finns inte ens något lite övernaturligt men ändå finns skräcken där. Läsaren vet redan från början, eller i alla fall väldigt tidigt i boken, vem som är mördaren och vi vet hela tiden när han interagerar med de andra karaktärerna som ändå tycker rätt bra om honom vem han är och vad han är kapabel till och det är i vissa lägen än mer skrämmande än ett monster. Hela Hartfields karaktär är obehaglig. Allt från hans umgänge med modern till hans planer på att ha ihjäl en massa personer. Jag gillar honom som en bad guy.
Jag gillar faktiskt det mesta med Mr Mercedes. Allt från bokens omslag till karaktärerna till handlingen till massakern som inleder boken (och är mycket obehagligt beskriven) och jag tycker boken håller hela vägen in i mål och lämnar dessutom en liten knorr på slutet.
Jag gillar den skarpt och betyget blir en stark fyra av fem möjliga Följeslagare.
HANS-ÅKE LILJAPublicerad 2014-06-23
