2026 är året där jag ämnar läsa minst tio King-böcker, ännu hellre en i månaden, dels för att få igång ett mer regelbundet bokläsande och dels för att i vissa fall återupptäcka böcker jag inte läst på ett tag. I mars tog jag mig an Talismanen.

Det är en bok jag länge längtat efter att få läsa om. Häromåret såg jag till att köpa på mig en sliten pocket för att läsa under en semester eller liknande, men det var först nu jag hade anledning att ta fram den. Fast den fick faktiskt mest ligga på nattduksbordet som en sorts visuell redovisning av var jag var i boken, för till 97% eller mer läste jag boken med öronen i Frank Mullers inläsning. Att lyssna är också att läsa!

Talismanen brukar jag nämna som topp-3 på min egen King-lista och jag tycker nog att den hör hemma där nu också. Senast jag läste den var någon gång 1998-1999 i samband med Följeslagarnas genomgång av boken. Det är alltså över 25 år sedan sist, men ändå mindes jag detaljer oerhört väl. Allt utom själva upplösningen, vilket är lite udda. Det parti jag gillar absolut bäst i boken är när Jack träffar Varg och han tar med sig honom till vår värld. Otroligt bra.

Det som jag gjorde den här läsningen som jag absolut inte gjorde senast eller någon av de andra tidigare gångerna jag läst boken, var att ta på mig The Dark Tower-glasögonen. Det var ju i samband med uppföljaren Svarta huset/Black House som boken blev en del av Tornets-värld (på förslag av Peter Straub, sägs det) och jag ville undersöka om det faktiskt kändes som att den var det redan från början. Både och, blir mitt korta svar på det. En del av mig vill verkligen påstå att Territorierna inte alls är samma värld som revolvermannen Roland vandrar i. Den känns för egen för det, men samtidigt så nämns möjligheten till multipla universum, ett Territoriernas Territorier, och det ger ju helt klart möjligheten till att sammankoppla - ja, allt! Dessutom talas det om "det vita" och själva talismanen är precis som tornet en mittpunkt i alla dessa universum och skulle med lite god vilja kunna vara en del av Merlins regnbåge…

Kanske kommer den tredje boken att förklara detta, men ändå länge tycker jag fortfarande att Territorierna är något eget och att kopplingen till Tornet blev en efterhandskonstruktion. Fast detta kanske förklaras redan i Svarta huset/Black House som jag också kommer att läsa om inom kort och som jag faktiskt minns ganska lite av i dagsläget.

Jag hade även på mig fler glasögon. Senast jag läste boken hade jag inte läst eller sett "Sagan om ringen/Hobbit" men det har jag givetvis nu och då är det ganska lätt att se vissa formmässiga likheter mellan Tolkiens historier och det King/Straub skrev. Det är kanske oundvikligt när det handlar om historier i fantasyvärld där en ung figur får ett uppdrag av en äldre mentor. Det var hur som helst intressant att notera likheterna.

Som synes av bilden har jag ett antal utgåvor av boken. Min första var Bra Böckers bokklubbsutgåva som jag gav 7:25 för eftersom den ingick i ett bokpaket med tre andra böcker för välkomstpriset 29 kronor. Vilket fynd! Men den bok som kanske kittlar vissa personers ögon är den uppe till vänster eller. Det är nämligen Grants limited edition som jag gav nästan 4000 kronor för när jag köpte den som 25-årspresent till mig själv. Boken är signerad av både King och Straub och är uppdelad i två volymer med ett antal unika illustrationer och ett stadigt slipcase för att hålla allting samman. Stephenkingcollector.com menar att boken är värd 1350-1500 dollar, men mitt ex är nog dessvärre inte värt så mycket då det är lite missfärgat av något mystiskt stänk. Det var anledningen till att jag kunde köpa boken över huvud taget när det begav sig. Det är under alla omständigheter en kul sak att ha i hyllan.




Filmrättigheterna till Talismanen såldes till Steven Spielberg innan boken ens kommit ut, men på 42 år har det inte blivit någon film eller tv-serie än. Det har varit på gång flera gånger och ett antal olika manus har cirkulerat i Kingkretsar och tyvärr har de jag sett inte gjort boken rättvisa. I modern tid har boken legat på Duffer-brödernas bord ämnad för en tv-serie hos Netflix, men även det försöket har skrotats och för tillfället finns det ingen adaption på gång - i alla fall inte enligt vad som officiellt är känt. Däremot har boken till viss del adapterats som serietidning. 2009-2010 gav Del Rey ut sex serietidningar som började berätta historien, men projektet avslutades innan det hann slutföras eller ens kommit speciellt långt. Till det sista numret har Jack precis träffat Varg. Jag passade på att läsa om serien också och den är helt okej. Lite trist att den bara tvärdog men jag blir inte förvånad över det. Det är trots allt en ganska smal serie som kanske hade svårt att hitta en större publik.

Ganska ofta när jag gör mina omläsningar gör jag även ett eget omslag. I det här fallet hade jag inte tänkt göra det eftersom boken ändå kom under de 80-talet som jag försöker härma i mina bilder - om än med lite annorlunda typografi. Däremot så vill jag ändå kommentera den uppenbara problematiken att göra ett vettigt omslag till boken. Ingen av de övriga normala utgåvorna av boken som jag har - Bra Böckers nytryck, den amerikanska inbundna boken och den brittiska pocketen har gjort något mer än något som strålar på framsidan. Då tycker jag faktiskt att Olle Frankzéns riddare, som är plockad från bokens upplösning, är riktigt cool om än inte helt representabel för hela boken. Samma riddare finns även gestaltad i serietidningarna och ser faktiskt väldigt snarlik ut.