UTSKICK UR ARKIVET
Följeslagarna #26 - 981130
Förord
Jaha, årets sista månad står för dörren (eller hur man nu uttrycker det) och det börjar bli dags för oss att summera året och planera för nästa, men det berättar vi mer om vid ett annat tillfälle.
Detta nummers Oumbärliga ting består av en recension av den andra svenska Kingboken för året – NATTMAROR OCH DRÖMLANDSKAP: FÖRSTA BOKEN – som ni vet är publicerad av "en av oss"! Har ni inte köpt denna än är det dags att ni gör det (eller varför inte önska sig den i julklapp?). En liten varning dock: denna recension är visserligen mer en genomgång av bokens samtliga berättelser än någon ingående recension, men det kan vara så att någon poäng avslöjas som man kanske inte tänker på nu när man läst boken, så – som vanligt när det gäller våra recensioner – ni avgör själva om ni vill läsa den nu eller senare.
I övrigt avslutar vi debatten om Kings planer på att lägga av, men nu får ni börja med att ta del av de futtiga nyheter vi har att erbjuda idag – det är fortfarande väldigt tunt på den fronten.
Hälsningar – Lilja & Anders
Medlemsantal: 65
Nyheter från Territorierna
Följeslagarna fick i veckan ett brev från en av våra medlemmar som glatt berättade att hans lokala bokhandel sålde VÄKTARNA. Vi blev förbluffade och bad om en verifiering, och då visade det sig att VÄKTARNA inte alls finns i handeln just nu. Det är så att bokhandelskedjan Bokia gått ut med en höst/vinter-"katalog" där VÄKTARNA finns med på bild. Troligen är det så att katalogen sattes ihop när boken fortfarande var aktuell för utgivning i år, men så är ju inte fallet. Bli alltså inte lurade om ni ser VÄKTARNA i en Bokia-katalog!
För er som inte köpte DEN GRÖNA MILEN när den kom i sex volymer, nu har ni chansen igen. Vecka 20 nästa år kommer nämligen alla delarna i en volym.
Vi väntar fortfarande med spänning på den nya officiella Kingsiten www.stephenking.com - fortfarande finns det ingen information om vad den ska innehålla eller vem som sköter den, men den "inför"-sida som finns ute på adressen lovar verkligen gott, i alla fall vad det gäller designen. Ta en titt om ni nu inte redan varit där!
I Följeslagarna #28 kommer vi att ha en artikel om dåliga uppföljare till Kingfilmer. Det finns ju tyvärr för många sådana... I samband med det tänkte vi att det skulle vara kul om ni kunde skicka in era favorit-kalkonscener ur Kingfilmatiseringarna... Vi vill dock INTE ha några bidrag denna vecka, så ta lite tid på er och tänk till ordentligt!
Oumbärliga ting - Nattmaror och drömlandskap - Första boken
Så var det då dags för att recensera den andra svenska Kingboken för i år. Med undantag för DEN GRÖNA MILEN-sviten från i fjol var det tre år sedan det kom ut två Kingböcker på svenska – 1995, då SÖMNLÖS och PESTENS TID: DEN OAVKORTADE VERSIONEN publicerades. Givetvis är detta något vi måste vara väldigt stolta över, hade bara VÄKTARNA kommit så hade lyckan varit gjord!
Novellsamlingen NIGHTMARES AND DREAMSCAPES publicerades först 1993 som en stor volym, här i Sverige har den delats upp i två, fortfarande ganska stora volymer under namnet NATTMAROR OCH DRÖMLANDSKAP (hädanefter förkortat till N&D). I detta fall rör det sig om två böcker i 400-sidors klassen, där volym två kommer nästa vår, men allt detta känner ni ju till sedan tidigare.
Stephen Kings novellsamlingar brukar ju vara ganska ojämna. Jämfört med SOMMARDÅD/VINTERVERK och MARDRÖMMAR som innehåller längre noveller, finns det plats för en del – hur ska man uttrycka det? – mindre seriösa verk i novellsamlingarna. N&D är inget undantag. "Fingret" (The Moving Finger) är väl knappast en av de mest trovärdiga Kingnovellerna man läst, men å andra sidan finns det en underliggande poäng i berättelsen som framhävs vid slutet och faktiskt i det intressanta efterord där King berättar om ursprunget till några av berättelserna. "Klappertänder" (Chattery Teeth) bör också räknas bland de småfåniga novellerna.
I en kategori som man skulle kunna kalla "huh?" placerar jag berättelserna "Det Växer Till Sig" (It Grows on You) och "Tillägnan" (Dedication), där den första framstår som något ofullständig och ganska poänglös, och den andra som relativt smaklös och tillintetsägande. "Tillägnan" har för övrigt redan publicerats på svenska en gång, då under namnet "Hängiven Tillägnan" i samlingen SVARTA SYNER.
I något slags mellanläge hittar vi även tidigare publicerade "Nattflygaren" (The Night Flier), vars filmatisering vi verkligen hoppas komma till Sverige under 1999. Det är en ganska intressant story om en reporter på en riktig skittidning som letar upp en vampyr med flygcertifikat (!). En intressant detalj är att reporten – Richard Dees – är en bifigur från DÖD ZON som på något sätt fastnat i Kings huvud. Han var liksom inte klar med figuren än. Även den följande vampyrhistorien "Pappsen" (Popsy) är en bra och rolig story, som har exakt rätt längd för själva idén med den.
Kings samlingar brukar alltid ha en berättelse lagd i framtiden och – återigen – N&D är inget undantag! "Slutet På Hela Eländet" (The End of the Whole Mess) är en berättelse om två bröder som ska befria världen från allt elände genom att låta en vulkan spruta ut "LaPlata-vatten" över hela världen. Tyvärr blir det oanade konsekvenser... Det roliga är att berättelsen ska föreställa nedskriven av den ena brodern, och ju längre fram man kommer desto intressantare blir texten. Har ni läst "Den Typ Som Överlever" i DEN FÖRSKRÄCKLIGA APAN förstår ni vad jag menar.
De bästa berättelserna i boken är "Låten Barnen Komma Till Mig" (Suffer The Little Children), som faktiskt blev bortredigerad ur DÖDSBÄDDEN redan 1978 (på grund av att boken blev för tjock). Det är en febrig berättelse där man börjar fundera på om det som händer verkligen händer eller om det utspelar sig i huvudfigurens huvud... "Skorna" (Sneakers) är den tredje berättelsen som publicerats tidigare (även den i SVARTA SYNER under namnet "Dojan"). Det handlar om ett spöke som tagit sin plats på dasset till en inspelningsstudio (!) – japp, det är verkligen så vansinnigt och oerhört kul. Även "Vilket Helvetes Bra Band" (You Know They Got a Hell of a Band) utspelar sig – på sätt och vis – i musikbranschen. Den börjar med nästan lite DESPERATION-stämning där ett par kör längs en krokig och smal väg (ett resultat av att försöka hitta en snabb genväg – aldrig en rekommendation!) och kommer fram till en idyllisk stad vars innevånare inte är vilka som helst... En glimten-i-ögat-berättelse för de som har lite koll på rockbranschen.
Bäst av alla är dock inledande "Dolans Cadillac" (Dolan’s Cadillac) som är den enda berättelsen (i den här volymen) som inte har någon slags övernaturlig touch – med andra ord, den typen av Kingberättelser som jag uppskattar mest. Det är en fantastisk berättelse om hat och hämnd och en suverän inledning på boken!
Sammanfattningsvis kan man konstatera att N&D: FÖRSTA BOKEN är en samling i stil med tidigare samlingar, alltså lite smått ojämn, men ändå övervägande bra. Jag har dock en vag känsla av att nästa volym blir lite bättre, men sådant är ju individuellt. En bra sak med berättelserna i denna volym är att de flesta ligger runt 40-50 sidor och kan alltså portioneras ut en per dag och på det viset räcka ganska länge. Dessutom kan man ju läsa dem i vilken ordning som helst, och det är ju alltid ett plus.
Ett litet minus måste dock delas ut – hur dumt det än känns – till bokförlaget Replik, som uppenbarligen har producerat boken under tidspress, för det är nämligen stav/skrivfel på var och varannan sida. Jag hoppas verkligen att volym två produceras mer noggrant.
Betyget för N&D: FÖRSTA BOKEN blir tre starka Följeslagare av fem möjliga.
[Anders]
Debatt - avslut
Att vi fick igång en debatt i förra numret var ju väldigt trevligt, men man kan inte hålla på i evigheter och älta ett ämne, därför avslutar vi nu debatten om Kings planer på att pensionera sig. Daniel Åsenlund får först "försvara" sig för den motkritik han fick medan Anders sedan avslutar debatten.
- - - - - - - - - - - - -
Jag hade räknat med en del kritisk respons till mitt inlägg, och det fick jag ju också till en viss del. Dags att försvara sig! :) Först och främst vill jag påpeka att min teori INTE är vad jag tror är huvudanledningen till Kings "avgång". Som jag skrev i inlägget, var min teori en bianledning; jag tror ju självfallet på vad King själv anger som anledning. Varför skulle han inte tala sanning? Men det finns ingen anledning för honom att nämna en massa bianledningar om han redan har en huvudanledning, så därför tänkte jag att min lilla teori häller i flingorna i filmjölken, så att säga.
Det stämmer som Stefan Eriksson säger, att det finns två slags erkännanden - det man får från litterära etablissemang och de man får från sina fans. Och vad är då viktigast? Vi vet ju alla att Kings svar på den frågan är fansen, utan tvivel. Han är kanske den bestseller-författare på marknaden som har bäst kontakt med sina fans, och som alltid ställt upp för dem. Han har tillbringat ett oändligt antal timmar för att skriva denna megaproduktion av berättelser, dag ut och dag in, for att göra sina fans nöjda. Han har genom alla dessa är varit otroligt lojal mot dem. Men nu när han kommit till den punkt i karriären då det inte kommer några fler av hans verk till bokhandlarna runt om i världen, är det fansens tur att "bjuda tillbaka". De måste förstå att allting har sitt slut - även en författarkarriär av Mr. Produktiv himself. I stället för att bli sura och kräva att han skall börja skriva igen, bor de tacka honom för det han har åstadkommit. Och det tror jag att de kommer.
Detta leder oss in på det litterära etablissemangets erkännande. Vi är alla ense om att Kings status kan stiga inom dessa kretsar nu efter det att han lagd av. Alla författares dröm är ju att etablera sig i de riktigt fina kretsarna, och så mycket som King gjort for marknaden har han definitivt gjort sig förtjänt en plats där. Och om nu fansen accepterar hans beslut har han ju inget att förlora, trots allt. Att King helt kommer att sluta med sitt skrivande förefaller ytterst osannolikt, enligt min mening. Han har ju själv sagt att han inte kan sitta stilla en sekund om han hållit sig borta från ordbehandlaren för en tid; han måste ha sin dagliga dos av historieskrivande, såsam en knarkare måste ha sin dagliga dos av heroin. Han kommer möjligtvis att trappa ned en aning, men sluta skriva kommer han absolut inte att göra. Det kan jag garantera. Låt mig få avrunda med Kings svar på hur han helst skulle vilja bli ihågkommen efter att hans karriär är över: "As a good storyteller."
Daniel Åsenlund
- - - - - - - - - - - - -
Även om de teorier som lagts fram hittills har varit intressanta, så är det väl ändå Kings ord man får lita på. Det är knappast så att han säger en sak men egentligen menar något annat. Det är kanske möjligt att King innerst inne har en önskan om att bli accepterad som seriös författare av kritikerna, men å andra sidan borde ju miljontals sålda böcker och oerhört många nöjda fans vara nog. Dessutom fick han ju det prestigefyllda O’Henry Award för novellen "The Man in the Black Suit" och det var ju både oväntat och kul.
King säger ju att han inte vill bli en tjatig farbror som upprepar samma historia om och om igen, och det kan man ju förstå, men finns det egentligen några indikationer på att så skulle vara fallet? OK – DESPERATION har ju element som man känner igen från tidigare verk, men ändå en egen inriktning med en ny synvinkel på kampen mellan ont och gott. Att samtidigt släppa en tvillingroman i VÄKTARNA var ju ett nytt grepp. Personligen tycker jag att King sedan RASANDE ROSE bara gjort intressanta saker i och med att just den boken starkt skildrade hur en undertryckt kvinna får fason på sitt liv, något som i alla fall förbluffade mig. Sen kom ju hela GRÖNA MILEN paketet som var ett nytt djärvt grepp och ett intressant experiment. Sista delen var ju för sjutton inte skriven när den första kom ut! Och så kom tvillingromanerna DESPERATION och VÄKTARNA som jag nämnde följd av den fantastiska fjärde DARK TOWER-boken där King visade att han kunde behandla ett gripande kärleksdrama lika väl som ruggiga rysarscener... BAG OF BONES storhet kan ju ingen invända emot – Kings kanske mest "vuxna" roman hittills... Hur kan han ens påstå att han upprepar sig?!
Men å andra sidan finns det ju klara indikationer på att han verkligen kommer att lägga av om man tittar på vad som komma skall. ON WRITING kommer ju att vara – till hälften – den där självbiografin folk skriver när deras karriär är över (jag och Lilja diskuterade för länge, länge sedan om King någon gång skulle skriva en självbiografi, och vi kom väl mer eller mindre fram till att det var lite tidigt för sådant, men vi hade ju fel...), och till andra hälften en slags instruktionsbok om hur han skriver (anar man ett "så här gör jag – nu kan ni ta över"?). Vidare har vi HEARTS IN ATLANTIS, en samling om fyra lite längre noveller med den gemensamma nämnaren 60-talet/Vietnamkriget, något som King hittills inte tagit upp i publicerade berättelser. Det största argumentet mot att vi är på väg mot slutet är ju trots allt att han kommer att färdigställa DARK TOWER-sviten under nästa år, och det är ju hans livsverk, något som många av oss inte trodde skulle hinna avslutas innan locket lades på kistan... Usch...
Det finns även något som är fel i hela sammanhanget; varför gick King genom allt det här strulet med förläggarbytet om han inte hade för avsikt att ha ett lägre samarbete? Hur kunde Scribner gå med på något sådant?
Kings tanke om att upprepa sig är tyvärr inget nytt. Faktiskt är det så att han redan i förordet till NIGHTMARES & DREAMSCAPES 1993 vädrade dessa tankar, så det är alltså inget som kommit över en natt, utan tankarna fanns där redan för fem år sedan, kanske till och med ännu längre sedan...
Det går säkert att spekulera och fundera en massa till, men man kommer ändå att stanna kvar på samma plats; vi måste lita på vad King själv säger. Fast tills han verkligen säger att "ON WRITING, HEARTS OF ATLANTIS och de tre sista DARK TOWER böckerna är de sista romanerna jag kommer att publicera" så får vi hålla våra tummar för några till...
[Anders]
Frågor och svar
1. Mer Derry! Särskilt en förteckning över alla publikationer som nämner stan! Stefan Eriksson
- Jag surfade runt lite på nätet och hittade sidan http://www.lisp.com.au/~daviddth/king/king.html där det fanns en sån här "crossreference"-pryl över Kings alla böcker och under IT hittade jag en massa referenser till staden Derry. Nu kan man i och för sig fråga sig om det är Bangor-Derry som alla dessa "Derrisar" syftar på eller om det är en helt annan stad. Nåväl, du bad om en lista och här kommer en lista: DET, BAG OF BONES, INSOMNIA, "Hemligt Fönster, Hemlig Trädgård" ur MARDRÖMMAR, KNACKARNA, DOLORES CLAIBORNE, GERALDS LEK, DEN FLYENDE MANNEN samt "Mrs Todds Genväg" och "Farbror Ottos Lastbil" ur DEN FÖRSKRÄCKLIGA APAN. Det skulle inte förvåna mig det minsta om Derry finns med även i andra publikationer, men det har jag knappast tid till att leta efter nu! [Anders]
2.I det omtalade avsnittet av Arkiv X, har Scully en tröja där texten Maine lyser upp tillvaron, men vad stod det under ? Är det någon som vet ? Ni vet, det värdelösa vetandets magi är total när det gäller King. Magnus Södergren
- Under ordet MAINE stod texten: "The way life should be". [Lilja]
Efterord
Då var det återigen dags att avsluta ett nummer. Hoppas att ni har haft en trevlig stund med detta nummer av Följeslagarna. Nästa vecka blir det en uppdatering av de filmer som är under produktion samt de filmer som finns ute på marknaden…fast inte på den svenska marknaden. Det är även dags för Butiken igen så skicka in era annonser i tid. Skicka även andra mails…som ni vet gillar vi skarpt att höra från er. Det kan vara frågor, åsikter, debattinlägg eller vad ni vill, vi läser allt!
Anders - http://come.to/gallery
Lilja - http://come.to/liljas-library
Följeslagarna – http://home5.swipnet.se/~w-55592/foljeslagarna
Jurtjyrkogården: Blodslinjer