RECENSION

Blood and Smoke

Format: Ljudbok  •  Inläst av Stephen King, Simon & Schuster audio (1999)

Om 90-talets sista Stephen King-bok så kan man först och främst säga en sak: denna bok kommer inte att komma på svenska! Ljudböcker är väl ingenting som vi svenskar köper i överflöd. På biblioteket får inte vem som helst låna dem, så även om det unika är att denna bok enbart finns som ljudbok spelar nog ingen roll i Sverige (och resten av Norden, förmodar vi). Dessutom – grejen är ju att Stephen King själv läser den, och han kan ju inte svenska!
   "Boken" kommer pÃ¥ fyra CD-skivor/tre kassetter och är coolt förpackad i en pappbox, mycket liknande ett cigarettpaket, vilket förstÃ¥s är poängen och en förmodad röd trÃ¥d mellan berättelserna, även om det inte alls är sÃ¥ uppenbart som man tror pÃ¥ förhand.

"Lunch at the Gotham Café", 73:08

Den inledande historien är den enda av dessa tre som varit publicerad tidigare, dels i samlingen "Dark Love" och dels i den svåråtkomliga Six Stories, som King släppt själv på sitt Philtrum Press.
   "Lunch at the Gotham Café", berättad i jag-form, handlar om Steve Davis som en dag kommer hem och upptäcker att hans fru lämnat honom. Davis kan inte alls förstÃ¥ varför – han har upplevt äktenskapet som sunt (med undantag för fruns stora tjat om att han röker för mycket), men nu är frun borta. Puts väck.
   Davis slutar omedvetet direkt att röka och slänger all tobak han har. Ut genom fönstret och ner pÃ¥ gatan i New York där han bor. Suget efter cigaretter är dock stort, men kanske inte lika stort som suget efter sin fru, och Davis gÃ¥r igenom en svÃ¥r tid. Han fÃ¥r i sin som tid ett telefonsamtal frÃ¥n en människa som presenterar sig som fruns advokat, och denne vill att Davis, frun och deras advokater ska träffas pÃ¥ ett lunchställe och göra upp, för det är inte alls tal om ett upphÃ¥ll i förhÃ¥llandet, utan det är definitivt slut, och det är inte sÃ¥ mycket Davis kan göra Ã¥t det.
   Davis accepterar, men tyvärr kan hans advokat inte följa med. Det visar sig senare vara tur att advokaten inte kom med för lunchmötet fÃ¥r ett väldigt oväntat slut. Det är nämligen en väldigt speciell kypare som jobbar där, en kypare som inte riktigt är som man ska. Fläcken av torkat blod pÃ¥ hans skjorta är ett bevis pÃ¥ det…
   "Lunch at the Gotham Café" är en ganska klassisk Kingnovell i stil med de man hittar i till exempel Nightmares & Dreamscapes, och det är väl i en sÃ¥dan bok berättelsen kommer att hamna nÃ¥gon gÃ¥ng i framtiden. Lite smÃ¥rolig sÃ¥där, men "Lunch…" har dock en oväntad poäng i slutet, som helst ska upplevas med Kings betoningar.

"1408", 92:43

Den andra berättelsen sträcker sig över två CDs och är alltså den längsta. Den är indelad i fyra delar, de två första ganska långa och de två avslutande betydligt kortare. "1408" handlar om Mike Enslin en författare som hittat ett oumbärligt koncept som har gjort honom framgångsrik. Han skriver böcker om hemsökta platser och spöken, en serie böcker som heter "10 Nights in 10 Haunted Houses", "10 Nights in 10 Haunted Graveyards" och "10 Nights in 10 Haunted Castles". Nu håller han på med sin fjärde bok: "10 Nights in 10 Haunted Hotels".
   Den första delen i berättelsen utgörs av ett samtal mellan Enslin och hotelldirektörn Ohlin som har hotellet The Dolphin i New York. Enslin kräver att fÃ¥ bo i rum 1408 där det under Ã¥ren hänt mÃ¥nga konstigheter. Ohlin varnar honom, men Enslin är envis. DÃ¥ berättar Ohlin sanningen om rum 1408.
   Rummet har inte bebotts av en betalande gäst pÃ¥ 20 Ã¥r. Redan rummets första gäst, Kevin O’Malley 1910, tog sitt liv, och han är inte den enda. Sex personer har hoppat ut genom fönstret för att mosas mot gatan, fyra personer har tagit överdoser där inne, en har hängt sig och en skar sig till döds. Sen är det över ett trettiotal som dött "naturligt". Hjärtattacker och liknande, och en drunknade i sin soppskÃ¥l…
   Inte nog med det – städerskorna som varit där inne har fÃ¥tt hysteriska anfall där de antingen grÃ¥tit som galningar eller bara skrattat oavbrutet, och en städerska blev blind… Ohlin hävdar att man känner direkt att nÃ¥got är fel där inne, om inte annars lär det bevisas av att digitalklockor slutar fungera eller tickar baklänges, personsökare kan slÃ¥s av och pÃ¥ av egen fri vilja. Det finns nÃ¥got därinne, men det är inte spöket till en människa som har dött – det som finns där inne är inte mänskligt…
   Enslin avskräcks inte av detta – han ska bo i rummet och inget annat. Men redan vid dörren märker han att nÃ¥got är fel. Den är ju skev! Men sÃ¥ är den inte det helt plötsligt, utan lika rak som alla andra. Men sÃ¥ är den skev igen, fast Ã¥t andra hÃ¥llet! Och de fula tavlorna pÃ¥ väggarna hänger ju snett, sÃ¥ Enslin rättar till dem. Men det är nÃ¥got knasigt med rummet och Enslin upplever än det ena och än det andra. Han blir sÃ¥ chockad att han mÃ¥ste ta sin cigarett som han alltid bär bakom sitt öra som en lyckotass, trots han slutade ju röka för nio Ã¥r sedan dÃ¥ hans bror dog i lungcancer. Men det är inte sÃ¥ lätt att tända en cigarett när ett helt rum pÃ¥verkar en och den stora frÃ¥gan är nu om Enslin kommer att gÃ¥ samma öde till mötes som rummets tidigare gäster?
   Spökhotell är ju aldrig fel – det har ju King bevisat förut med The Shining om inte annat, och "1408" är inte dum alls. Blood and Smokes klart bästa berättelse, helt utan konkurrens faktiskt.

"In the deathroom", 63:45

I "In the deathroom" är det en New York Times journalist som heter Fletcher som har huvudrollen. Fletcher är nog inte bara journalist, utan även någon slags spion i det Sydamerikanska land där han jobbar. Berättelsen börjar med att Fletcher hålls fången i ett rum i "Ministry of Information" där en man som heter Escobar pressar honom på information om en annan man som heter Numiez, som är någon slags fiende till Escobar.
   Escobar ses i folkets ögon som den där roliga killen pÃ¥ TV som presenterar vädret, men han är i själva verket en "Sydamerikas Himmler", som Fletcher uttrycker det. Med sig i rummet har Escobar tre underhuggare – Ramon, Heinz – en New York-bo som hela tiden fingrar pÃ¥ sin senaste leksak, en elchocksgenerator, samt en kvinna som Fletcher beskriver som "Frankensteins brud".
   Hur mycket Escobar ställer pÃ¥ Fletcher hÃ¥ller han klaffen, eller ljuger uppenbart. Escobar visar upp en bild pÃ¥ Fletchers kamrat Tomaz. Bilden föreställer en död Tomaz, för han sa heller inte det som Escobar vill höra och fick dÃ¥ hälsa pÃ¥ Heinz apparat. Trots att det bara var en mild stöt, framkallade detta ett epilepsianfall som tog livet av Tomaz. Och eftersom Fletcher inte heller säger det Escobar vill höra anser han att Fletcher behöver lite hjälp pÃ¥ traven frÃ¥n Heinz maskin.
   Fletcher inser att han inte kommer att klara sig ur denna knipa, men kommer ändÃ¥ pÃ¥ en möjlighet. Det enda han kräver är en sista cigarett, och det fÃ¥r han…
   "In the Deathroom" är inte alls nÃ¥gon skräckhistoria, utan mer en gangsterrelaterad sak som skulle kunna placeras bredvid "The Fifth Quarter" eller till och med kunna vara ett tidigt Bachmanverk.

Sammanfattning

Jag har inte så enormt stor erfarenhet av ljudböcker och tycker väl egentligen inte att det är min grej. Det är ju kul att höra King själv läsa sina berättelser eftersom de då accentueras på det sätt som de ska, men å andra sidan är det inget som säger att King är den ultimata uppläsaren. Något man kan kritisera är temat "blood and smoke" som egentligen inte är så tydligt. En betydligt tydligare tema är att berättelserna har en stark anknytning till New York samt att själva huvuddelen av berättelserna utspelas på en plats, vilket i sin tur gör att de skulle kunna passa perfekt som pjäser eller kortfilmer.
   Blood and Smoke är helt OK, med "1408" som vinnare. Jag antar att berättelserna i framtiden kommer att publiceras i nästa samling, men ska man ha en ljudbok i sin samling sÃ¥ ska det väl vara Blood and Smoke – den är ju trots allt unik. I alla fall just nu. Varning dock för de enerverande musiksnuttar som inleder och avslutar varje historia, man hör ju knappt vad King säger!
   Blood and Smoke fÃ¥r betyget 3 Följeslagare av 5 möjliga. OK, men inte sÃ¥ mycket mer.
Jag tycker att denna ljudbok är ett måste i varje bokhylla, speciellt med tanke på dess läckra utförande! Det är en fröjd att höra King läsa sina berättelser, han lever sig in i historien på ett underbart sätt och han är fantastisk på att läsa med olika röster. Detta är något som en del av er, ni som hört The Dark Tower-böckerna, redan vet. I just Blood and Smoke får han massor av tillfällen att visa vad han kan. I "Lunch at the Gotham Café" är det kyparen som har minst sagt underliga ljud för sig och i "In the deathroom" har han givit Escobar en fantastisk dialekt. Visst finns det även nackdelar med att lyssna på ljudböcker istället för att läsa, om inte annat så är det ju svårare att få bokmärket att sitta kvar. När det gäller kortare verk som detta är det dock helt OK att lyssna istället för att läsa!
   Historierna i Blood and Smoke är bra och hÃ¥ller helt klart mÃ¥ttet. Jag instämmer med Anders i att "1408" är den klara vinnaren även om jag gillar de andra skarpt! "In the deathroom", som är ovanligt normal historia (alltsÃ¥ inget övernaturligt) är kanske lite väl kort men ändÃ¥ bra och "Lunch at the Gotham Café" är en typisk Kinghistoria med ett riktigt Kingslut. Mycket bra!
   Rusa därför ut och köp Blood and Smoke NU! Om ni väntar tills det kommer en ny tryckning är det inte säkert att ni fÃ¥r med den häftiga förpackningen och det vore ju synd.
   Blood and Smoke fÃ¥r betyget 4 Följeslagare av 5 möjliga. Historierna räcker till en 3:a men i och med att King läser dom sÃ¥ otroligt bra blir det en 4:a.
Först publicerad i Följeslagarna #77 - 1999-12-20
Texten kan ha redigerats en aning till denna sida.

LÄS EN SLUMPAD RECENSION UR ARKIVET

The Girl Who Loved Tom Gordon

Bok, publicerad på foljeslagarna.com 1999-05-03

The Girl Who Loved Tom Gordon är Stephen Kings stora överraskningsbok. Vi hörde talas om berättelsen i slutet av 1998, men när det tidigt 1999 framkom att boken skulle komma redan i april samma Ã¥r blev alla minst sagt förvÃ¥nade, inte minst förlaget Scribner som nu plötsligt fick en bonusbok. Anledningen till att den kom ut sÃ¥ fort sägs vara för att King ville uppmÃ... [Läs hela recensionen]