Jag var inte speciellt glad i tanken att It skulle få leva vidare efter de två filmerna 2017 och 2019 i en spinoffserie som egentligen inte hade så jättemycket att spinna vidare på när det gäller Kings originaltext.
   Sen kom de första bilderna ur serien och det kändes väldigt mycket som en upprepning av vad framför allt den första filmen var. Ett nytt förlorargäng som upplevde ungefär samma sak som Bill, Ben, Bev och de andra ungarna. Den första trailern var sannerligen inte imponerande i betydelsen att bjuda på något nytt.
   Men när serien väl började rulla så ska jag ärligt erkänna att jag blev positivt överraskad. Serien var inte alls det jag hade trott att den skulle vara.
   Det är dock viktigt att ta It: Welcome to Derry för vad den är - en expandering av Andy och Barbara Muschiettis två filmer, inte Kings roman. Det innebär att denna första del i huvudsak utspelar sig 1962 - vilket faktiskt är nära dåtidsdelen i romanen men i detta sammanhang är 27 år innan filmernas dåtid.
   Det blev känt en tid innan serien startade att avsikten var att göra tre säsonger som alla centrerades kring tre tidigare cykler där Det dök upp i Derry för att äta och där varje cykel kulminerade i en händelse med många dödsfall. Allt detta är baserat på Kings roman där han i de så kallade mellanspelen berättar om just dessa händelser. I det här fallet är det branden/massakern vid The Black Spot som är den där händelsen, även om omständigheterna och vägen dit inte riktigt följer Kings text. Det är lite det jag menar: Man måste ta serien för vad den är, inte för vad den inte är.
   Även om serien i huvudsak utspelar sig 1962 så finns det anledning att hoppa tillbaka 54 år i tiden, det vill säga ytterligare två cykler bakåt för det är nämligen då Det stjäl Pennywise-personan från den kringresande clownen Bob Gray. Det här är ju givetvis smart gjort av Muschiettis då det förstås givetvis kan ha med Pennywise-karaktären i samtliga tre säsonger de hoppas kunna göra. För visst är Pennywise med, även om det dröjer mer än halva säsongen innan han dyker upp.
   Serien är både blodigare och mer skrämmande än filmerna och det rivstartar redan i det första avsnittet som i princip inleds med att Det hittar en ny och annorlunda form som flygande demonbebis och avslutas med en smärre massaker där flera av de personer vi lurats till att tro är huvudpersonerna inte längre är kvar i livet.
   Så småningom utkristalliserar sig en grupp av ungdomar som alla inser att något konstigt pågår i Derry. Lilly Bainbridge som redan ses som smågalen efter att hennes pappa omkommit i en arbetsplatsolycka modell vidrigare, Ronnie Grogan vars pappa misstänks för några av de mord Det utfört, Rich Santos som är en liten kille med ett stort hjärta, Marge Truman som tidigt ställs öga mot öga - jodå - med Det och Will Hanlon vars namn borde vara bekant. Detta är alltså den blivande pappan till Mike Hanlon som vi känner igen från filmerna och Will hamnar i Derry på grund av att hans pappa Leroy ansluter till den lokala militärbasen som major.
   Detta leder oss till en annan del av serien, nämligen den militära närvaron i Derry. Detta är också plockat från Kings bok och det är även karaktären Dick Halloran som vi förstås främst känner igen från The Shining. I serien använder han sina speciella förmågor för att få militären att lokalisera den ondska som finns i Derry, för den känner de till. Den här biten av berättelsen är lite svår att smälta som fan av boken då den innehåller ett upplägg om delar av Dets rymdskepp som tillsammans bildar en begränsande "bur" som håller Det till Derry. Detta är ju rent hittepå som dessvärre även strider lite mot vad som pågår i filmerna, men igen: Man får ta serien för vad den är!
   Det finns med andra ord lite olika spår här som givetvis strålar samman och även om allt i serien inte riktigt fungerar så är jag som sagt förvånad över hur bra den ändå fungerar på mig. Det är ju en av mina absoluta King-favoriter och en roman som är "helig" och jag skulle lika gärna kunna sätta mig på tvären och hata It: Welcome to Derry för att den bara plockar en liten, liten bit från Kings roman och sen hittar på egen mytologi och egna berättelser, men i och med att jag faktiskt klarar av att skilja den från romanen och i stället se den som en del av en egen tolkning så blir det ju faktiskt bra till slut.
   Det borde sannolikt bli fler säsonger och jag ser fram emot det. I denna omgång får vi inte direkt se något från 1935-cykeln så det finns mer att utforska och nya delar av Derry att skildra och absolut fler släktband att plocka fram - för Hanlon är knappast den enda familjen från filmerna som vi ser denna gång, verkligen inte.
   Egna påhitt, brister i berättelsen, stundtals undermåliga specialeffekter (även om jag anser att de fungerar då de ska skildra fantasier och vanföreställningar) och andra defekter åsido, jag gillar serien och mitt betyg landar på 4 Följeslagare av 5 möjliga.
Jag håller med Anders om de orosmoment som fanns innan man började se serien. Jag tror jag till och med var mer orolig än vad Anders var. Jag var inte så värst sugen på denna, just för att man skulle hitta på för mycket eget. Jag hade sedan fördelen att få se de fem första avsnitten en månad innan de hade premiär på HBO och såg dem under två kvällar. Jag var fortfarande inte övertygad. Jag tyckte fortfarande att det var för likt filmerna. Ett nytt gäng, lite samma sak. Sen att det utspelade sig på 60-talet gjorde ännu mer så det kändes som en filmatisering av första omgången med Losers Club i boken.
   Sen blev det dags för avsnitt 6 på HBO och Pennywise gjorde entré på allvar och jag var fast. Alltså Bill Skarsgård är ju fantastisk som Pennywise. Hade man inte fått med honom i serien tror jag den hade kraschat och försvunnit ganska direkt. Nu blir det i stället succé, Pennywise är grym och avsnitt 7 är ett av de bästa avsnitten i en serie som gjorts enligt mig.
   Jag ser nu fram emot att se hur man löser de två kommande säsongerna (jag är ganska övertygad om att man kommer få göra dem) och hur man ska jobba sig bakåt utan att avslöja för mycket för en publik som redan vet vad som ska hända. Det som retar mig lite är att jag inte varit tillräckligt uppmärksam för att fånga alla kopplingar till andra King-filmer och hur alla karaktärerna hänger ihop. Men å andra sidan är det ju en anledning till att se om säsong 1 snart igen.
   Betyget blir, trots den lite svaga starten en svag 4 av 5 Följeslagare.