Med lite god vilja kan man påstå att King gjort fyra barnböcker:
   1) Drakens ögon skrevs enligt legenden till dottern Naomi som inte ville läsa pappas otäckare böcker. Jag har dock personligen aldrig upplevt att Drakens ögon varit skriven för barn eller ungdomar utan mer som en vanlig Kingbok i sagomiljö.
   2) Flickan som älskade Tom Gordon kom i USA i bearbetad form som popupbok men även här kändes det som den yngre målgruppen inte hittade till boken utan att det var samlande vuxna som köpte denna unika bok.
   3) Tuff-tuff-loket Charlie är ju egentligen ett särtryck ur De öde landen under pseudonym Beryl Evans och även om barn kan läsa boken så är den ju mer en udda del av Det mörka tornet-sviten än en separat bok.
   Och så nu 4) Hansel and Gretel, eller ”Hans och Greta” som vi känner Grimmsagan som i Sverige. Här är det väl för första gången en riktig barnbok till illustrationer gjorda av Maurice Sendak 1997, 15 år innan hans död 2012. Sendak gjorde illustrationerna som scen- och kostymdesign till en opera och King ombads att tolka sagan om Hans och Greta vilket han nu har gjort.
   I ärlighetens namn: Den här boken är vad den är. Det är en ganska rak tolkning av sagan som vi känner den sedan tidigare och det King gjort för att sätta sin prägel på den - eller möjligtvis för att flirta med sina trogna läsare - är att återanvända en av sina egna häxor, nämligen Rhea av Coös från Magiker och glas. Varför inte liksom?
   Sendaks bilder är fina men de är också ritade i ett syfte som inte är för att publiceras som en barnbok. Nu hade det kanske inte blivit jättestor skillnad om han ritat dem med det syftet men det är ändå en tanke som finns där.
   En annan tanke är: Hur många barn kommer att läsa boken? Avsevärt färre än de vuxna Kingsamlare som köper boken för att komplettera i bokhyllan. Ungefär som jag själv.
   Den största behållningen är faktiskt Kings introduktionstext där han berättar hur både Grimm och Sendak inspirerat honom. Jag är faktiskt så pass okunnig kring Sendaks produktion att jag inte visste att King lånade till Rasande Rose från honom!
   Hansel and Gretel är ingen speciellt märkvärdig bok men den är kul att ha i hyllan ändå. Betyget landar på 3 svaga Följeslagare av 5 möjliga. King skulle kanske tryckt på lite mer och struntat i att göra en barnbok. En mer vuxen och otäck Hansel and Gretel hade varit roligare på något vis.
Ja, vad ska man säga om Hansel och Gretel? Jag gillar själva storyn. Rätt grym för att vara en barnbok, men jag gillar den som sagt. Behövs Kings version av den? Det ärliga svaret är nog tyvärr nej. Det är vi Kingfans som kommer köpa den, läsa den en gång och sen ställa den i bokhyllan. Skillnaden mellan denna och originalet är så små att ingen (som bara vill läsa historien) kommer köpa Kings bok bara för att få just den utgåvan.
   Som Kingfan tycker jag dock att man känner av Kings berättarstil i den och jag gillar att han stoppat in sin egen häxa i historien. Sen tycker jag att han skulle gått ett steg till och gjort det till ännu mer hans egen version. Han kunde ha gjort den mörkare, han kunde ha gjort häxan ännu lite elakare och så vidare. Det är ändå 200 år sedan originalet skrevs så kanske kunde han till och med ha moderniserat den lite. Kanske till och med stoppat in den i 2000-talet, eller hade det blivit för mycket?
   Hur som helst var den kul att läsa och jag gillar historien. Hade jag inte läst originalet och vetat att detta inte var en originalhistoria från King hade jag mycket väl kunnat trott att så var fallet. Så betyget blir en svag 4 av 5 möjliga. Sen kanske Bröderna Grimm ska ha minst hälften av de 4 Följeslagarna.